Musique- Musik
Neige-Snö
Lumière-Ljus
Chocolat-Choklad
Vacances- Lov
Nourriture-Mat
Nouvelle année- Nytt år
Sapin de Noël- Julgran
Pain d'épice-Pepparkakor
Brioches au safran- Lussebullar
tisdag 11 december 2012
onsdag 5 december 2012
I can't live without my.................
I can’t live without my computer. I can do more things on my computer. Things that I can’t do on my phone. Like search after imoportant things like places in Sweden and in the world or keep a good contact with my friends and family. The most of my friends and family live near my so I can take the train or the bus to them, but I have friends in Stockholm, Gothenburg, Småland and my cousin lives in Canada. So it’s more easy to call them on skype. In school it’s more easy to have I computer, I can find more fact faster and I can do work faster. Sometimes on my spare time I write storys just for fun, and when I do that I’m working on my swedish and my english. With the internet I can follow my favorites artists. About what they are doing on their days.
Reflektion om innehållet på internet
Tänker du igenom vilka bilder du lägger ut på Facebook, privat blogg etc?
Ja, jag tänker på det jag lägger upp på Facebook och min blogg. Alla bilder jag lägger upp på min blogg är bilder som jag tagit själv. Vissa lägger jag inte ens ut för att jag inte vill att någon ska ta dom.
Är det viktigt? Varför/varför inte?
Jag tycker att det är viktigt att man inte lägger upp bilder på andra som inte godkänt det eller att någon lägger upp en bild på mig som jag inte godkänt.
tisdag 27 november 2012
Reflektion om Tutankhamun
Det som var intressant för att man lärde sig mer om Tutankhamun. Hur man hittade honom, hans skatter och vad han gjorde. Jag fick en annan bild än vad jag hade innan. Det var kul att se kistorna m.m. Det var bra att man kunde lyssna på dom olika sakerna för då kunde jag lyssna på vissa saker igen som jag tyckte var intressant. Det som var mest intressant var hur man hittade honom, om hans skatter det han gjorde.
torsdag 22 november 2012
onsdag 21 november 2012
Läslogg-Del 6
Dom börjar misstänka Ralph men Flora ska ju gifta sig med honom så hon försvarar han. Hon misstänker öven att polisen börjar begå ett misstag så hon vill att dom ska gå till Mr Poirot. Han är en minidetektiv. Han frågar om allt som hänt och när. Dom pratar om vilka dom har förhört och vad dom sa. Nu är både Parker och Ralph misstänkta men dom sätter sig och gör en skiss över rummet och det går framåt.
onsdag 14 november 2012
Läslogg-Del 5
Polisen pratar med James om när han senast så Mr Ackroyd vid liv. Dom pratar även med personal på Fernly park. Ingen verkar veta så mycket om vad som verkligen hänt. Men Parker verkar nervös så dom han är misstänkt. När dom går i rummet så letar dom efter ledtrådar. Fönstret som James stängde och haspade är nu öppet. Dolken är Tunnisk och mycket sällsynt. Hur dom än vrider och vänder så blir Parker mer och mer misstänkt.
Good advice
I’ve fallen in love with my best friend’s sister. She’s only 13 and I’m almost 18! It’s so embarrassing. Please tell me what to do! My mate would kill me if he knew.
Hello!
My advice to you is that you should talk with someone. A other friend to you or that friend that you have feelings for his sister and that you want to talk with her. It’s always best to be honesty. The truth can be very hard, but if you just want to tell someone is best you tell someone that you really trust. But the best is that you tell your friend ans then talk with his sister. Maybe he don’t see that as a problem. In my eyes age, is not a problem.
onsdag 7 november 2012
Läslogg Del-4
På väg hem träffar James en främling med en hatt som är nerdragen över ögonen och med en rock som är uppdragen över öronen. När han kommer hem pratar han lite med Caroline och just när dom ska gå och lägga sig ringer telefonen. Det var Parker som ringde, dom hade hittat Roger Ackroyd mördad. När han kommer till Fernly Park och pratar så visar det sig att Parker inte alls ringt efter honom och att allt skulle vara som vanligt. James vill ändå kolla så allt står rätt till och försöker få kontakt med Mr Ackroyd som har låst in sig på sitt rum. Dom tror att han har somnat och försöker väcka honom. Men inget händer och då bryter dom upp dörren och där hittar dom honom med en dolk i ryggen.
söndag 4 november 2012
Fetaostlax med grönsakspasta
Jag valde att laga lax med pasta för att jag ville testa på något nytt med fisk.
Tallriksmodellen:
Alla delar i tallriksmodellen fanns med i min måltid. I grönsaksdelen så fanns moroten och squashen, fisken i proteindelen och pastan i kolhydratdelen. Det är bra för ens hälsa om man har med alla delarna på tallriksmodellen vid dom större måltiderna.
Enligt matcirklen så har jag med alla delar utom frukt och bär delen. För att man ska få i sig frukt kan man äta det efteråt eller senare på dagen. Under en dag bör man minst få i sig alla delar på matcirklen, men om man äter regelbundet och enligt tallriksmodellen så är det inte svårt.
Mina ingredienser jag använde mig av var:
200g laxfilé
50g fetaost
1 krm peppar
1/2 dl lättcréme fraiche
Grönsakspasta
125g tagliatelle
1 morot
1 bit squash
2 msk färsk örter
2 msk riven ost
Utvärdera efter hälsa, ekonomi och miljö
Det är bra att äta lax för att den innehåller oljor och fetter som förebygger sjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar. Det finns också väldigt många vitaminer i lax som B6, B12, A/D/E-vitamin och mineralämnen som kalcium, fosfor, järn, kalcium, zink och selen. B-vitaminer behöver vi för att nervernasfunktion ska fungera. Om man har brist på vitaminet kan man till exempel få blodbrist.
A/D/E är vitaminer med bra fetter. D vitamin får vi i oss från fisk, kött, ägg och när vi är ute i solen. D vitaminen hjälper kalkbalansen i täner och skellet. Brist på D vitamin kan leda till benskörhet. A vitaminen finns i matfett, mjölk, fil, ost och ägg.
A vitamin behövs för att syn, hud och slemhinnor ska fungera normalt. E vitamin hjälper dom röda blodkropparnas stabilitet. E-vitamin från frön och vegetabiliska oljor, margarin, vetegroddar, gröna bladväxter, avokado, fullkornsprodukter, ägg och mjölk. Kalciumet finns också i mjölk, ost, grönkål, spenat, broccoli och bönor. Det bildar skelett.
Fosfor är också ett mineralämne som hjälper täner och skelett. Hittas i nötkött, kyckling, fisk, nötlever, ägg, mjölk och ost. Det är lättast att ta vara på Järnet i kött, lever och annan blodmat. Kalcium är också ett sådan ämne som hjälper skelettet och tänderna. Men även i grönsaker, rotfrukter och bröd. Kroppen behöver för att kunna bild hemoglobin, kroppens röda färgämne.
Zink hittar man i nötkött, viltkött, havregryn, vetegroddar och bönor. Zink hjälper tillväxten och immunförsvaret. Även vid sårläkning.
Selen finns i bland annat hummer, musslor, fisk, lever och renkött. Selenen hjälper immunförsvaret och skyddar cellerna mot oxidation som förstör cellerna.
I tagliatellen så fanns det bland annat stärkelse. Det är en sockerart som finns i pasta, gryn och andra spannmål. Stärkelse ger oss energi och gör att blodsockret hålls jämt. Vi behöver energi för att kunna arbeta bra och inte bli trött.
Fetaosten, osten och lättcréme fraiche är mejeriprodukter och innehåller ju kalcium, fosfor och vitamin A, D, E som då är bra för skelettet.
Moroten, squashen och persiljan innehåller A-vitamin, C-vitamin, järn och kalcium. Bra vitaminer och mineralämnen för kroppen.
Måltiden var allsidig med tanke på smaken och innehållet. Med hjälp av grönsakerna, laxen, pastan och osten får kroppen i sig bra näringsämnen, vitaminer och mineralämnen. Man kan kompilera med en frukt efteråt. Laxen var inte så bra för miljön för att den var odlad i Norge och transporterades sedan en lång bit till affären. Valet av grönsaker var bra för att dom har säsong nu på hösten vilket gjorde att man inte behövde importera dom. När jag provlagade måltiden så var squashen ekologisk men när jag lagade den i skolan tror jag inte att den var det. Jag valde att använda vattenkokare när jag skulle koka min tagliatelle för att då behöver man inte använda lika mycket energi. Man kanske kan använda Sej istället för lax imed att den fiskas i Sverige men man har fortfarande transporten som påverkar miljön.
200g laxfilé
50g fetaost
1 krm peppar
1/2 dl lättcréme fraiche
Grönsakspasta
125g tagliatelle
1 morot
1 bit squash
2 msk färsk örter
2 msk riven ost
Priset för måltiden är cirka 55 kronor.
Man kan använda Sej istället för lax för att den är billigare. Man kan också byta ut tagliatellen mot spagetti för att den är billigare än tagliatellen.
Jag tyckte att konsistensen var bra. Det smakade gott och såg väldigt gott ut. Dock kunde fetaosten på laxen varit lite mer kryddad. Pastan passade bra till laxen med fetaost. En enkel och nyttig sammansättning.
Till nästa gång ska jag försöka vara mer organiserad i mitt kök.
Källor:
http://www.slv.se/
Hem- och konsumentkunskap åk 7-9
onsdag 24 oktober 2012
Deckare
Ellen rycktes upp ur sina dagdrömmar när det hördes en enorm explosion i nosalen. Strax efter gick brandlarmet och alla rusade ut genom de smala dörrarna. Korridoren fylldes snabbt av panikslagna ungdomar och rök. Ellens klass radade upp sig vid skylten där det stod 8E. Lärarna samlades i mitten av grusplanen och väntade på rektorns besked. Hon drog jackan närmare kroppen för att inte frysa mer. Kinderna var röda av kyla och hon hade nästan ingen känsel i någon av fingrarna. Klockan var 11:47:34. På håll kunde man höra sirener och snart anlände brandkåren, ambulans och polis. Ellen stack ner sin hand i min fickan och tog upp sin mobil. När koden var inknappad hördes det en explosion.
Ellen släpade sina fötter efter sig i septemberregnet. Alla i hus 2 hade blivit hemskickade för att hela huset hade brunnit ner. Himlen öppnade sig ännu mer och dropparna blev bara större och större. Det var grått och öde ute. Inte en enda människa syntes till. Mobilen surrade till och Ellen stack ner handen i fickan.
“Ska vi ses? Kram Isabella <3” Sakta knappade hon in koden och skrev:
“Visst när? <3” Ytterligare en gång surrade mobilen till och just när hon skulle svara möttes hon av ännu en explosion men denna var inte på skolan.
“Vid fiket klockan 13. Hörde du också explosionen som var precis? <3” Ellen pluggade in hörlurarna i öronen och la ner mobilen i väskan som värkte på vänsteraxeln.
“Du där!?” hörde Ellen någon ropa. Hon vände sig om och därborta vid utfarten kom det någon med svart jacka och en kamera springandes, troligen en journalist. Ellen stannade till och snart var journalisten framme.
“Hej jag kommer från tidningen och jag undrar om du går på Nygårdskolan?”, frågade han med andan i halsen.
“Ja, det gör jag”, svarade Ellen blygt med händerna i fickorna.
“Vi undrar om du vet vad som hänt på skolan och om du har någon kommentar?” Ellen suckade tyst och svarade:
“Jag vet bara att det var niorna som hade lektion i No-salen. Den andra explosionen vet jag inget om“.
“Tack. Ingenting att tillägga?”
“Nej”
“Okej då tackar vi för oss. Vill du vara anonym?”
“Ja, det skulle vara skönt.” Efter att journalisten gått i riktning mot skolan ökade hon takten och var snabbt hemma.
Isabella satte upp sitt blonda hår i en tofs och drog på sig den svarta dunjackan. Tåget rullade in på perrongen och med en liten signal öppnades dörrarna. Mamman med barnvagnen stirrade på henne och klev sedan av tåget. Med några enkla steg så var hon på väg mot det lilla fiket. Isabella stannade vid övergångsstället, den varma luften från avgaser svepte förbi. Efter att ett tiotal bilar passerat gick hon över vägen och där borta vid dörren in till fiket skymtade hon en figur med en skinnjacka, svart väska och långt brunt hår. Det var Ellen. Isabella snabbade på stegen ytterligare och var snart framme vi samma dörr som Ellen precis gått in genom. Hon tog ett djup andetag och klev in. Värmen och den goda doften av nybakat slog emot henne. Hon tittade snabbt fram och tillbaka för att hitta Ellen. Där vid ett litet bord vid fönstret satt hon. Nu hade de ögonkontakt också. Med ett leende tog hon riktning mot Ellens bord.
“Hej Bella!”, sa Ellen och ställde sig upp för att ge henne en kram. Isabella sträckte ut armarna och gav henne en kram samtidigt som hon sa:
“Hej, allt bra?”
“Jadå!”
“Vad vill du ha? Jag bjuder!”
“Gud, vad ska jag nu ta då? Jag tar kladdkaka och en stor kopp med varm choklad.”
“Okej, kommer snart.” Isabella gick fram och ställde sig i kön. En före det skulle nog inte ta så lång tid eller? Den lilla ynkliga tanten framför henne pratade på som inget hänt. Detta verkade vara det enda sociala liv hon hade. Isabella kastade en blick mot Ellen som mötte blicken med lite smått uttråkade ögon.
“Jo, sedan var det ju den dära explosionen på Nygårdskolan. Det var ju för hemskt, att människor kan bära sig åt så nu för tiden!”, sa tanten upprört.
“Ja, verkligen!”, svarade kvinnan lite uttråkat och såg hur kön fylldes på.
“Margareta, vad får det lova att vara idag då? Det börjar komma mer och mer folk så vi får prata mera när jag betjänat alla kunderna.” Margareta vände sig om och kollade på kön som bara blev längre och längre.
“En bit wienerbröd och en liten kopp kaffe tack.”
“Det blir 45 kronor tack.” Margareta reste sig långsamt från sin röda rullator där hon minst suttit i en kvart. Sakta men säkert plockade hon upp dom 45 kronorna ur sin plånbok av rött skinn och tillbaka fick hon en svart bricka med en vit kopp med kaffe och en liten tallrik med en bit av det nybakta wienerbrödet.
“Nästa!”
“Hej, två kladdkakor och två varm choklad tack.” Kassörskan drog bak den ljusa locken som hade fallit ner i ansiktet på henne.
“Blir det bra så?”, frågade hon och trummade otåligt med sina smala fingrar med knallgula gelénaglar. Isabella nickade till svars.
“80 kronor tack.” Medan Isabella tog upp 80 kronor gick kassörskan stressat iväg för att hämta de nydiskade brickorna. Dörrklockan plingade till och inrusandes kom det en man med kostym och en svart portfölj i sin vänstra hand. Alla kollade förskräckt på honom. Några andfådda andetag från mannen hördes och sedan skrek han:
“Ring polisen!!! En ung tjej blev ju precis indragen i en bil!!” Stressat lämnade kassörskan över brickan till Isabella och sprang fram till den röda telefonen som hängde på väggen och slog in numret till sos. Det var helt tyst. Varenda andetag kunde man höra. Ingen rörde sig och ingen åt. Allas blickar var fästa på kassörskan som äntligen kom fram.
“Vi behöver minst en bil till fiket på Gröngatan 27. En ung tjej blev precis indragen i en svart Volvo. “Nej, jag såg det inte! Kan du inte bara skicka en bil eller?” Kassörskan tystnade och la sakta på luren.
“Två bilar är på väg.”, sa hon och andes ut.
Det var helt tyst. Ingen gjorde något. Vartenda andetag kunde man höra. Ellen kollade spänt på Isabella som satt som förstenad och försökte lyssna på vad kassörskan sa i telefonen. Äntligen. Äntligen sa hon att två bilar var påväg. Allting började leva igen. Det gick nog bara tre minuter och sedan rullande två polisbilar upp på trottoaren. Mannen med kostymen och portföljen reste sig från den bruna trästolen och gick ut för att möta poliserna. Ellen tog teskeden och rörde om i sin kopp med varm choklad.
“Vet du något om det som hände innan idag?”, frågade Isabella och sneglade ut på poliserna.
“Nej, vet du?”
“Det jag hörde från några i nian var att det var någon elev som spillde ut någon gas eller vätska och så höll någon på med några tändstickor.”
“Var inte läraren i labbet då?”
“Nej, han gick ut för att hämta något. I alla fall så borde han ju inte lämnat dem med tändstickorna om det nu kunde finnas vätska eller gas där inne.”
“Bra skola man går på då...”, sa Ellen och tog en klunk av sin choklad. Tiden susade förbi. Folk kom och gick. Det började dra sig mot kväll och det blev mörkare och mörkare ute. Ellen kollade klockan på din mobil. 16:13.
“Vi kanske ska börja röra på oss lite?”, sa Ellen och låste mobilen.
“Ja”, efter att de hade lämnat fiket började de dra sig mot Ellens hus. Ellen bodde två kvarter innan Isabella. De började närma sig Ellens kvarter när dom började skytma ett stort gäng med män med svarta munkjackor. Isabella drog sig närmare Ellen och nu hörde dom någon säga:
“Om du ringer polisen kommer det att kosta dig!” Ellen och Isabella sprang och gömde sig bakom en buske. Två av dom svartklädda männen kollade noggrant åt deras håll. Dom slängde sig mot marken för att inte bli upptäckta. Ellen kände Isabellas hårt dunkande hjärta på hennes axel. Efter ett tag så reste dom sig och kollade upp försiktigt för att försäkra sig om att gänget var borta. Nu var det helt tomt. Det enda som syntes till var någon som låg på marken. Ellen och Isabella skyndade dit. Där låg en tjej med en svart påse knuten över huvudet. Ellen ryckte snabbt av den.
“Tack.”, svarade tjejen andfått med ett panikslaget ansikte.
“Hur är det? Skadade dom dig? Vilka var det?”, frågade Isabella med en rädd ton på rösten.
“Det är nog bra med mig. Dom bara kom bakom mig och hotade mig med att om jag anmälde detta till polisen så skulle det kosta. Sedan tog dom min väska och stack iväg i en svart Volvo.”
“Vi såg en svart Volvo innan idag vid fiket. En ungtjej blev indragen i bilen. Kanske det var samma? Du kan får följa med hem till mig.”, sa Ellen och tittade på Isabella som inte verkade fatta vad Ellen hade i tankarna.
“Tack, men jag är så himla rädd för att dom ska göra något mot er nu.”
“Det kommer att ordna sig. Tänk inte mer på det nu. Men vad heter du föresten?”, sa Isabella och rös lite av tanken att den där Volvon kunde varit inblandad i två saker på samma dag.
“Yeimie.”
“Såå... ska vi börja gå hem till Ellen då?”, gäspade Isabella samtidigt som hon krokade arm med Yeimie. Ellen nickade och började sätta fart. Dom hann inte gå så långt innan någon sa:
“Jaså, du tror att det ska bli bättre för att du blandar in någon annan i dina problem?” Alla tre vände sig om och bakom stod det sju män. Samma män som hotat Yeimie. Isabella räckte över sin väska till Yeimie som tog emot den och med några bestämda steg framåt sa Isabella:
“Tror ni att detta är normalt att hålla på så!? Ni fattar väl själva att normalt folk inte håller på så här!?” Ellen såg på Isabella att hon verkligen hade tagit fram sin inre bitch nu. Mannen som stod längst fram i klungan bara skrattade och dom andra lika så.
“Tror du att du är något?” Han pekade på Isabella och kollade henne in i ögonen.
“Jag frågar dig det samma! Tror du att du är något? Du kan ju ge dig på någon annan i din egen storlek!”, skrek Isabella och vände ryggen till och började gå. Ellen och Yeimie mötte upp vid hennes högra sida.
Ellen låste den bruna dörren efter att Yeimie lämnat i en svart taxi. Hon brukade aldrig låsa dörren men efter Isabellas drama så kunde man ju inte vara säker.
“Seriöst Bell. Var det lönt med sånt drama? Dom kunde ju mördat oss. Eller något.”
“Vet inte. Men man gör ju inte bara så mot folk. Särskilt inte mot någon som inte är i ens egen storlek.” Dom gick in i det varma köket och satte sig vi varsin sida av bordet.
“Men söta lilla Bella. Du förstår väl att jag bara vill ditt eget bästa nu. Dom kunde ju slagit ihjäl dig ju. Men jag håller med dig. Man gör verkligen inte så mot folk. Kom vi kollar på Aftonbladet om dom skrivit något om det som hände vid fiket.” Fastklistrade vid Ellens telefon väcks dom av att Isabellas mobil surrade till. Nu plingade det till i Ellens mobil också. Ellen slog in koden. Mera hann hon inte. Lampan i taket blinkade till och det blev kolsvart. Lampan vid vasken blinkade till och sedan så tändes ljuset igen. Ellen var rädd. Det kändes inte som vanligt. Något var verkligen fel, men vad kunde hon inte sätta fingret på. Hon stod stilla. Pendlade med ögonen fram och tillbaka. Allt stod på sin rätta plats. Det kändes ändå annorlunda, som om något blivit stulet. Men det kunde ju inte hunnit hända. Det var bara mörkt max 30 sekunder.
“Ellen! Kom! Är i tvrummet.”
“Kommer!”, ropade hon tillbaka och tog ett stadigare grep om mobilen. Nu. Nu såg hon vad som var fel. Isabella hade satt sig i den svart soffan. På golvet var som ett kaos. Platt-Tv:n hade ramlat ner på golvet. Runt den låg alla fotoalbum. Kort på Ellen som liten. Hennes första steg, första dagen i skolan och alla minnen flödade fram.
“Nu är jag jätterädd! Vi borde ringa någon. Mina föräldrar kommer hem vid 18 tiden. Det är ju en och en halvtimme kvar. jag vågar verkligen inte vara här själv och jag vågar inte gå till någon nu heller. “
“Men kolla din mobil. Vad var det för meddelande du fick?”
“Ska jag verkligen våga öppna det nu?” Ellen svalde, tog ett djup andetag och slog in sin kod. Inget hände. Lampan slocknade inte. Det blev inte mörkt. Det var en lättnad.
“Om ni ringer polisen så ska ni veta att ni ligger illa till.”, läste Ellen och kände paniken sprida sig mer i kroppen.
“Vi måste ringa någon nu! Jag bryr mig verkligen inte vem du ringer nu. Bara du ringer någon!”, bad Isabella panikslaget. Ellen slog in numret till Liam. Det gick fram tre signaler.
“Hej, det är Liam.”
“Hej, det är Ellen du måste komma nu!”
“Vad är det som har hänt? Är med Jona nu och vi ska dra in till stan.”
“Okej, jag drar det snabbt men sedan måste ni lova att ni kommer! Okej?”
“Jaja, okej då. Berätta så börjar vi gå.”
“Jag och Isabella var vid fiket och där blev en ungtjej indragen i en bil. Sedan när vi var påväg hem så blev en tjej rånad och så fick hon följa med oss. Påvägen till mig så kom det gänget som rånat henne och då började Isabella och snacka och sedan så var Yeimie som hon hette hos oss och sedan lämnade hon.“ Det brusade till.
“Liam, är du där?”
“Jadå, lite dålig sändning bara. Fortsätt vi är där om tre minuter.”
“Sedan så skulle vi kolla om det stod något på Aftonbladet om tjejen vid fiket men det gjorde inte det. Isabella fick sedan ett sms där det stod något i stil med att om vi ringer polisen så ligger vi illa till. Tv:n i tv rummet har ramlat ner och alla fotografier på mig ligger utspridda på hela golvet. “
“ Är du seriös?!”
“Ja, ni måste skynda er!”
“Yesbox, är där om en minut. Vi ses.” Ellen klickade på den rödaluren och låste mobilen.
“Vem kommer?”, frågade Isabella och la armarna i kors.
“Liam och Jona.”
“Men varför dom?”, gnällde Isabella.
“Du sa ju att det inte spelade någon roll!
“Du brukar ju aldrig prata med dom...”, svarade Isabella surt. Ellen svarade inte. Hon gick till fönstret och såg Liam och Jona vid uppfaten. Hon sprang och öppnade.
“Hej, äntligen! Gå in och kolla in i tv rummet. Det är kaos.” Dom tog av sig skorna och gick in i tv rummet. Ellen gick efter i sina egna tankar. Nu hade hon dåligt samvete. Hon hade verkligen inte berättat sanningen för Isabella nu. Hon hade mått så här dåligt länge men hon hade förträngt det. Hon och Liam hade varit ihop i snart en månad. Dom hade tagit beslutet tillsammans att att inte berätta för någon. Hon hade klarat det men mådde extremt dåligt vissa dagar. Hon väcktes av ljudet av skottlossning. Dom la sig på golvet med händerna över huvudet. Hon ålade sig fram till Liam som låg vid väggen.
“Vi måste ringa polisen!”, viskade han.
“Om vi gör det så ligger vi illa till!. Du vet inte hur mycket jag vill det men jag kan verkligen inte!”, svarade hon oroligt.
“Om inte du gör det så gör jag det!, svarade Liam och tog upp sin mobil. Ellen lutade sig mot Liam och hörde hur någon svarade.
“Polisen måste komma till Färggatan 3. Det är någon idiot som står och skjuter!” Han la på och viskade:
“Bilar är påväg.” När polisen anlände hade gärningsmannen dragit sig undan. Poliserna tog uppgifter och dokumenterade skadorna som skett.
Ellen och Isabella smög in i korridoren. Eller korridor kunde man ju inte kalla det direkt. Det ända som fanns kvar var dom orangeröda plattorna som skulle vara ett golv. Det var tyst. Kakelplattorna hade rasat ner från väggarna. Taket stöttades upp med några byggställningar i metall. Deras steg ekade tomt. Egentligen borde dom inte befinna sig här. Det var en ren livsfara.
“Tillträde förbjudet.”, läste Isabella tyst på den röda varningsskylten som hände i mitten av korridoren på ett blåvitt avspärrningsband. Dom dukade och smög in längre in i byggnaden. Skåpen var halvt uppbrända. 8Ds klassrum hade börjat brinna men man hade hunnit släcka branden innan allt hann brinna ner. Dörren till deras klassrum var uppbruten. Allt i klassrummet såg ut som vanligt. Bänkarna stod på sin plats, stolarna huller om buller som vanligt. Inget hade förändrats sedan dom lämnat klassrummet.
“Hade inte hela byggnaden brunnit upp?”, sa Ellen och stegade in i klassrummet. Det luktade skumt. En aning rök men något annat. Det var starkt. Som lukten av bensin.
“Jo, men det ser ju inte direkt ut som att det har hänt något i vårt klassrum direkt... Det är nog något skumt med detta...”, svarade Isabella och fixade till sitt hår. Ett kvinnoskrik hördes plötsligt och en dörr smälldes igen. Doften av bensin blev starkare och lukten av rök blev allt större, värmen steg och elden flammade upp utan för klassrummet. Det knackade på det lilla fönstret utanför. En man med grå jacka och en rånarluva stod utanför med en dunk med bensin och en tändare. Sakta började han hälla ut bensinen längs kanten av byggnaden. Ellen och Isabella tog hastigt tag i varsin stol och började slå dom mot det stora fönstret. Glaset som krossades knastrade under deras tunna skor. Snabbt och varsamt så hoppade dom ut ur fönstret i samma sekund som han tände på. Han slängde omedelbart allt han i händerna på marken och började springa. Ellen och Isabella delade kvickt upp sig för att kunna omringa honom. Isabella sprang parallellt på höger sida om honom och Ellen på vänster. Mannen tittade noggrant runt sig. Ellen närmade sig honom allt mer. Han fäste blicken på Ellen. Ellen såg det nu. Ett högt byggstängsel där framme. Mannen fortsatte att springa. Han såg inte stängslet. Med ett väldigt brak ramlade han omkull efter att med våldsam kraft sprungit rakt in i det. “Nu har jag dig” tänkte Ellen och sprang allt vad hon kunde fram till honom. Med all kraft hon hade så sprang hon fram och tryckte ner mannen på den leriga marken. Hon drog bak hans händer på ryggen och satte ner sitt högra knä på hans rygg. Ellen blev väldigt förvånad. Mannen gjorde nästan inget motstånd och dom gångerna han försökte så lyckades han inte rubba Ellen från sitt polisgrepp. Alla timmar hon slösat bort på att säcka framför tv:n med film hade verkligen hjälp. Hon kollade bakåt och där kom Isabella gåendes, hon pratade i telefon. Isabella pratade klart, la ner mobilen i fickan och sprang mot Ellen och sa:
”Polisen är på väg.”
Efter en snabb kroppsvisitation, satte man på mannen handfängsel och lastade in honom i bilen för att kunna se vad han burit på sig. Konstigt nog så blev han inte helt hysterisk när dom hittade en massa kokain, extacy och något vittpulver som dom inte kunde avgöra på plats vad det var och även en kniv som det var blod på. Polismannen med mustasch förhörde och berömde dom för att dom tagit fast mannen som var känd för polisen. Han tog även deras telefonnummer om det skulle vara något som dom behövde veta och troligtvis så blir han dömd till fängelse, ett mildare straff kunde vara möjligt också. Men det fick ju såklart rätten avgöra. Den andra patrullen gick och plockade upp dunken med bensin och tändaren som bevis. Med nöjda steg lämnade dom skolan.
Ellen kastade sig på sängen. Tog upp den nystarade laptopen och loggade in på sin blogg. Hon klickade på nytt inlägg och började skriva.
”Hej! Är så hemskt ledsen att jag inte bloggat på nästan två veckor. Men det har hänt så mycket i mitt liv. Jag ska försöka att korta ner det nu så att ni orkar läsa. :)
Jo det började med att det var en explosion på min skola. Vi samlades på som vanligt på grusplanen när brandlarmet gått. Vi stod där ute och väntade på att få komma in. Men istället blev vi iväg skickade för att hela vår byggnad brunnit ner. Samma eftermiddag så träffade jag Bella på fiket. Plötsligt kom det in en man och sa att en ungtjej blivit indragen i en bil. När vi sedan skulle hem så vi ett gäng med svartklädda män stå i en ring. Vi gömde oss för att dom inte skulle märka oss. När dom lämnade platsen så gick vi fram och hjälpte tjejen som dom rånade. Vi snackade med Yeimie som hon hette. Hon fick följa med hem till mig. Lite senare när hon lämnat mitt hus så fick både jag och Bella ett sms när vi snackade om det som hände innan idag. När jag skulle öppna det så blinkade lampan till och det blev mörkt för några sekunder. Sedan så ropade Bella på mig i tv rummet och så hade tv:n ramlat och alla foton på mig låg utspridda. Jag läste sms:et jag fick och där stod att om vi ringde till polisen låg vi illa till. Vi fick panik och vågade inte vara hemma själva så vi ringde till Liam och Jona så dom fick komma och göra oss sällskap. Vi förklarade situationen och sedan så var det någon som stod och sköt. Vi ringde polisen, tyvärr så hade gärningsmannen dragit sig undan men dom dokumenterade det som hänt. Sedan någon dag efter så smög vi in på skolan. Vårt hus hade inte alls brunnit ner... Vi gick in i vårt klassrum, ett kvinnoskrik hördes då, en dörr smällde igen och det började brinna så att vi kunde inte ta oss ut via den vanliga dörren som rökdykarna brutit upp. Utanför var det en man som försökte tända eld på byggnaden utifrån medan vi var där inne men vi krossade rutan och började springa efter honom. Vi fick fast honom också! Han var väl känd av polisen och nu är han dömd till fängelse i åtta år för narkotikabrott och innehav, misshandel, rån, kvinnomisshandel, vapeninnehav och för olaglig körning. Ni kan inte fatta hur stolt jag kände mig den dagen! :D Men jag och Bella har även hamnat i flera skumma situationer. Vi har blivit förföljda, fått konstiga sms, fått hotbrev och strömmen har även gått flera gånger.
Nu ska jag inte tråka ut er mer men vi hörs!
Puss <3”
Isabella väntade otåligt på att hennes kusin skulle svara på skype. Äntligen!
”Du jag måste få berätta om mitt galna liv!” , sa hon förväntansfullt.
”Go on!”, svarade hon. Bella började berätta om explosionen på skolan, den ungatjejen vid fiket, Yeimie, sms:en, skottlossningen, besöket på skolan och mannen dom fångat. Det hade tagit henne lite mer än två timmar och mörkret hade fallit. Isabellas mamma ropade på henne att det var mat.
”Kommer snart!”, ropade hon tillbaka. Hennes kusin Chantale tyckte att det var häftigt att hon hade tagit fast mannen som nu var dömd till fängelse. Dom lovade varandra att ringa snart igen och sedan så gick Isabella ner till sin familj i köket.
Isabella blev stel av panik. Stel av att se Ellen bli indragen i den svarta Volvon. Med tårarna rinnande ner för kinderna och började hon klicka in numret till polisen. Bilen gav ifrån sig ett gnisslade ljud och körde vingligt iväg. Hon slängde ner mobilen i väskan. Tårarna rann. Maskara smetade ut sig i hela ansiktet. Gatorna var öde. Bilen vinglade till ännu en gång och körde in i en lyktstolpe. Men det stoppade verkligen inte den för att stanna. Isabella började springa. Hon sprang. Hon snavade på kullerstenen och föll handlöst mot den blöta marken. Händerna sved av skrubbsåren som uppstått vid fallet. Raskt reste hon sig igen och började springa igen. Bilen kom längre och längre ifrån henne. Kullerstenen blev till asfalt som i sin tur blev en grusväg. Bebyggelsen minskade, fälten blev fler och fler. Himlen öppnade sig och regndropparna piskade i ansiktet på Isabella. Hon kisade med ögonen för att kunna avgöra hur långt ifrån bilen var. Baklyktorna gav ifrån sig ett röttsken i den fuktiga septemberkvällen. Bilen sladdade åt höger. Föraren försökte återfå kontrollen över bilen men lyckades inte. Bilen sladdade åt vänster och ännu en gång till höger innan den körde ner i diket. Isabella sprang allt fortare nu. Benen värkte när hon kom fram sprang hon fram till diket. Volvon var helt kvaddad. Krockkuddarna var utlösta och där inne låg Ellen. Medvetslös och med stora sår i ansiktet. Vid Ellen låg den en ungkille. Hon verkade känna igen honom. Men nu var det bara för mycket. Isabella grät ännu mer nu. I framsätet satt det två svartkläddamän. Dom såg lite skakade ut men dom var vid liv. Plötsligt öppnade dom dörrarna och började fly. Isabella hade ingen ork att springa efter dom även om dom var fulla och inte sprang särskilt fort. Hon sjönk ner i det blöta gräset.Hon tog upp mobilen i väskan och ringde sos. På avstånd såg hon det blåaskenet av sirenerna. Bara efter någon minut anlände polis och ambulans. Ambulanspersonalen lyfte ut i Ellen och killen. Dödförklarade Ellen och lastade in henne i den ena ambulansen. Polisen kom och bad Isabella att försöka identifiera killen. Hon följdes av den ena polismannen till den andra ambulansen. Hon steg in och satte sig på det ena sätet. Kroppen var övertäckt med en vitplast. Ambulansvårdaren drog på dig dom lila plasthandskarna och dog undan platsen så att huvudet syntes. Hon blev chockad när hon såg ansiktet på båren. ”Liam” ekade i huvudet på henne.
”Nå?”, sa den kvinnliga sjukvårdaren. Detta blev bara för mycket. Tårarna rann. Sjukvårdaren bad henne sätta sig ner och täckte för Liams ansikte igen. Hon strök tröstande sin ena hand på hennes rygg.
”Det är Liam.” snyftade Isabella. Polisen klev ut ur ambulansen och lät Isabella sansa sig. Isabella berättade allt hon visste om Liam för sjukvårdaren som lyssnade noggrant.
Isabella tog på sig den svarta klänningen. Tre veckor efter Ellens död. Polisen hade fortfarande inte fått tag på gärningsmännen men dom hade några misstänkta. Ellens pappa, Liams pappa eller någon arbetare på skolan. Isabella tog på sig skorna och började bege sig till kyrkan. Hon, Ebba och Julia skulle sjunga Utan dina andetag av Kent på hennes begravning. En av Ellens favoritlåt. Dom satte sig i bänken längst fram. Hon lyssnade inte ett dugg på vad prästen sa utan minnena från den dagen dök upp hela tiden. Dagen när dom hade varit i stan och shoppat. Allt hade varit helt perfekt tills den svarta Volvon kom. Då förändrades allt. Hon rycktes upp av att Ebba drog i hennes höger arm och pekade mot Julia som redan var framme vid mikrofonerna. Sakta följde hon med Ebba. Det var tyst. Stegen från deras skor ekade tomt. Alla kollade på dom med tårarna ögonen. Den första tonen spelades på pianot. Förspelet spelades och sedan var det dags.
Jag vet att du sover
Känner värmen från din hud
Bara lukten gör mig svag
Men jag vågar inte väcka dig nu
Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så
Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag
Min klocka har stannat
Under dina ögonlock
Fladdrar drömmarna förbi
Inuti är du fjäderlätt och vit
Och utan ett ljud
Mitt hjärta i din hand
Har jag tappat bort mitt språk
Det fastnar i ditt hår
Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och färglös som en tår blir jag
Utan dina andetag
Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
Om du inte ser på
Och genomskinlig grå
Vad vore jag
Utan dina andetag
Hon torkade bort tårarna som runnit ner för hennes kind. Mellanspelet spelades och med ett djup andetag började dom sjunga igen.
Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
Om du inte ser på
Och genomskinlig grå
Vad vore jag
Utan dina andetag
Vad vore jag
Utan dina andetag.
Isabella gick sakta hem. Gudstjänsten var så vacker. Massor av blommor lades på kistan. Det stod även två foto på Ellen. Ett skolfoto och ett som Isabella hade tagit på henne i somras. Mobilen plingade till. Det var ett sms från hennes mamma.
“Kommer hem sent ikväll. Hoppas allt gick bra på begravningen <3 Älskar dig. Puss<3” Hon skulle precis svara när hon gick in i en gröndimma, greps av andnöd och föll ihop. Hon försökte resa sig men det var svart för hennes ögon. Hon kunde inte heller röra händerna eller fötterna någon hade bundit dom.
Ellen släpade sina fötter efter sig i septemberregnet. Alla i hus 2 hade blivit hemskickade för att hela huset hade brunnit ner. Himlen öppnade sig ännu mer och dropparna blev bara större och större. Det var grått och öde ute. Inte en enda människa syntes till. Mobilen surrade till och Ellen stack ner handen i fickan.
“Ska vi ses? Kram Isabella <3” Sakta knappade hon in koden och skrev:
“Visst när? <3” Ytterligare en gång surrade mobilen till och just när hon skulle svara möttes hon av ännu en explosion men denna var inte på skolan.
“Vid fiket klockan 13. Hörde du också explosionen som var precis? <3” Ellen pluggade in hörlurarna i öronen och la ner mobilen i väskan som värkte på vänsteraxeln.
“Du där!?” hörde Ellen någon ropa. Hon vände sig om och därborta vid utfarten kom det någon med svart jacka och en kamera springandes, troligen en journalist. Ellen stannade till och snart var journalisten framme.
“Hej jag kommer från tidningen och jag undrar om du går på Nygårdskolan?”, frågade han med andan i halsen.
“Ja, det gör jag”, svarade Ellen blygt med händerna i fickorna.
“Vi undrar om du vet vad som hänt på skolan och om du har någon kommentar?” Ellen suckade tyst och svarade:
“Jag vet bara att det var niorna som hade lektion i No-salen. Den andra explosionen vet jag inget om“.
“Tack. Ingenting att tillägga?”
“Nej”
“Okej då tackar vi för oss. Vill du vara anonym?”
“Ja, det skulle vara skönt.” Efter att journalisten gått i riktning mot skolan ökade hon takten och var snabbt hemma.
Isabella satte upp sitt blonda hår i en tofs och drog på sig den svarta dunjackan. Tåget rullade in på perrongen och med en liten signal öppnades dörrarna. Mamman med barnvagnen stirrade på henne och klev sedan av tåget. Med några enkla steg så var hon på väg mot det lilla fiket. Isabella stannade vid övergångsstället, den varma luften från avgaser svepte förbi. Efter att ett tiotal bilar passerat gick hon över vägen och där borta vid dörren in till fiket skymtade hon en figur med en skinnjacka, svart väska och långt brunt hår. Det var Ellen. Isabella snabbade på stegen ytterligare och var snart framme vi samma dörr som Ellen precis gått in genom. Hon tog ett djup andetag och klev in. Värmen och den goda doften av nybakat slog emot henne. Hon tittade snabbt fram och tillbaka för att hitta Ellen. Där vid ett litet bord vid fönstret satt hon. Nu hade de ögonkontakt också. Med ett leende tog hon riktning mot Ellens bord.
“Hej Bella!”, sa Ellen och ställde sig upp för att ge henne en kram. Isabella sträckte ut armarna och gav henne en kram samtidigt som hon sa:
“Hej, allt bra?”
“Jadå!”
“Vad vill du ha? Jag bjuder!”
“Gud, vad ska jag nu ta då? Jag tar kladdkaka och en stor kopp med varm choklad.”
“Okej, kommer snart.” Isabella gick fram och ställde sig i kön. En före det skulle nog inte ta så lång tid eller? Den lilla ynkliga tanten framför henne pratade på som inget hänt. Detta verkade vara det enda sociala liv hon hade. Isabella kastade en blick mot Ellen som mötte blicken med lite smått uttråkade ögon.
“Jo, sedan var det ju den dära explosionen på Nygårdskolan. Det var ju för hemskt, att människor kan bära sig åt så nu för tiden!”, sa tanten upprört.
“Ja, verkligen!”, svarade kvinnan lite uttråkat och såg hur kön fylldes på.
“Margareta, vad får det lova att vara idag då? Det börjar komma mer och mer folk så vi får prata mera när jag betjänat alla kunderna.” Margareta vände sig om och kollade på kön som bara blev längre och längre.
“En bit wienerbröd och en liten kopp kaffe tack.”
“Det blir 45 kronor tack.” Margareta reste sig långsamt från sin röda rullator där hon minst suttit i en kvart. Sakta men säkert plockade hon upp dom 45 kronorna ur sin plånbok av rött skinn och tillbaka fick hon en svart bricka med en vit kopp med kaffe och en liten tallrik med en bit av det nybakta wienerbrödet.
“Nästa!”
“Hej, två kladdkakor och två varm choklad tack.” Kassörskan drog bak den ljusa locken som hade fallit ner i ansiktet på henne.
“Blir det bra så?”, frågade hon och trummade otåligt med sina smala fingrar med knallgula gelénaglar. Isabella nickade till svars.
“80 kronor tack.” Medan Isabella tog upp 80 kronor gick kassörskan stressat iväg för att hämta de nydiskade brickorna. Dörrklockan plingade till och inrusandes kom det en man med kostym och en svart portfölj i sin vänstra hand. Alla kollade förskräckt på honom. Några andfådda andetag från mannen hördes och sedan skrek han:
“Ring polisen!!! En ung tjej blev ju precis indragen i en bil!!” Stressat lämnade kassörskan över brickan till Isabella och sprang fram till den röda telefonen som hängde på väggen och slog in numret till sos. Det var helt tyst. Varenda andetag kunde man höra. Ingen rörde sig och ingen åt. Allas blickar var fästa på kassörskan som äntligen kom fram.
“Vi behöver minst en bil till fiket på Gröngatan 27. En ung tjej blev precis indragen i en svart Volvo. “Nej, jag såg det inte! Kan du inte bara skicka en bil eller?” Kassörskan tystnade och la sakta på luren.
“Två bilar är på väg.”, sa hon och andes ut.
Det var helt tyst. Ingen gjorde något. Vartenda andetag kunde man höra. Ellen kollade spänt på Isabella som satt som förstenad och försökte lyssna på vad kassörskan sa i telefonen. Äntligen. Äntligen sa hon att två bilar var påväg. Allting började leva igen. Det gick nog bara tre minuter och sedan rullande två polisbilar upp på trottoaren. Mannen med kostymen och portföljen reste sig från den bruna trästolen och gick ut för att möta poliserna. Ellen tog teskeden och rörde om i sin kopp med varm choklad.
“Vet du något om det som hände innan idag?”, frågade Isabella och sneglade ut på poliserna.
“Nej, vet du?”
“Det jag hörde från några i nian var att det var någon elev som spillde ut någon gas eller vätska och så höll någon på med några tändstickor.”
“Var inte läraren i labbet då?”
“Nej, han gick ut för att hämta något. I alla fall så borde han ju inte lämnat dem med tändstickorna om det nu kunde finnas vätska eller gas där inne.”
“Bra skola man går på då...”, sa Ellen och tog en klunk av sin choklad. Tiden susade förbi. Folk kom och gick. Det började dra sig mot kväll och det blev mörkare och mörkare ute. Ellen kollade klockan på din mobil. 16:13.
“Vi kanske ska börja röra på oss lite?”, sa Ellen och låste mobilen.
“Ja”, efter att de hade lämnat fiket började de dra sig mot Ellens hus. Ellen bodde två kvarter innan Isabella. De började närma sig Ellens kvarter när dom började skytma ett stort gäng med män med svarta munkjackor. Isabella drog sig närmare Ellen och nu hörde dom någon säga:
“Om du ringer polisen kommer det att kosta dig!” Ellen och Isabella sprang och gömde sig bakom en buske. Två av dom svartklädda männen kollade noggrant åt deras håll. Dom slängde sig mot marken för att inte bli upptäckta. Ellen kände Isabellas hårt dunkande hjärta på hennes axel. Efter ett tag så reste dom sig och kollade upp försiktigt för att försäkra sig om att gänget var borta. Nu var det helt tomt. Det enda som syntes till var någon som låg på marken. Ellen och Isabella skyndade dit. Där låg en tjej med en svart påse knuten över huvudet. Ellen ryckte snabbt av den.
“Tack.”, svarade tjejen andfått med ett panikslaget ansikte.
“Hur är det? Skadade dom dig? Vilka var det?”, frågade Isabella med en rädd ton på rösten.
“Det är nog bra med mig. Dom bara kom bakom mig och hotade mig med att om jag anmälde detta till polisen så skulle det kosta. Sedan tog dom min väska och stack iväg i en svart Volvo.”
“Vi såg en svart Volvo innan idag vid fiket. En ungtjej blev indragen i bilen. Kanske det var samma? Du kan får följa med hem till mig.”, sa Ellen och tittade på Isabella som inte verkade fatta vad Ellen hade i tankarna.
“Tack, men jag är så himla rädd för att dom ska göra något mot er nu.”
“Det kommer att ordna sig. Tänk inte mer på det nu. Men vad heter du föresten?”, sa Isabella och rös lite av tanken att den där Volvon kunde varit inblandad i två saker på samma dag.
“Yeimie.”
“Såå... ska vi börja gå hem till Ellen då?”, gäspade Isabella samtidigt som hon krokade arm med Yeimie. Ellen nickade och började sätta fart. Dom hann inte gå så långt innan någon sa:
“Jaså, du tror att det ska bli bättre för att du blandar in någon annan i dina problem?” Alla tre vände sig om och bakom stod det sju män. Samma män som hotat Yeimie. Isabella räckte över sin väska till Yeimie som tog emot den och med några bestämda steg framåt sa Isabella:
“Tror ni att detta är normalt att hålla på så!? Ni fattar väl själva att normalt folk inte håller på så här!?” Ellen såg på Isabella att hon verkligen hade tagit fram sin inre bitch nu. Mannen som stod längst fram i klungan bara skrattade och dom andra lika så.
“Tror du att du är något?” Han pekade på Isabella och kollade henne in i ögonen.
“Jag frågar dig det samma! Tror du att du är något? Du kan ju ge dig på någon annan i din egen storlek!”, skrek Isabella och vände ryggen till och började gå. Ellen och Yeimie mötte upp vid hennes högra sida.
Ellen låste den bruna dörren efter att Yeimie lämnat i en svart taxi. Hon brukade aldrig låsa dörren men efter Isabellas drama så kunde man ju inte vara säker.
“Seriöst Bell. Var det lönt med sånt drama? Dom kunde ju mördat oss. Eller något.”
“Vet inte. Men man gör ju inte bara så mot folk. Särskilt inte mot någon som inte är i ens egen storlek.” Dom gick in i det varma köket och satte sig vi varsin sida av bordet.
“Men söta lilla Bella. Du förstår väl att jag bara vill ditt eget bästa nu. Dom kunde ju slagit ihjäl dig ju. Men jag håller med dig. Man gör verkligen inte så mot folk. Kom vi kollar på Aftonbladet om dom skrivit något om det som hände vid fiket.” Fastklistrade vid Ellens telefon väcks dom av att Isabellas mobil surrade till. Nu plingade det till i Ellens mobil också. Ellen slog in koden. Mera hann hon inte. Lampan i taket blinkade till och det blev kolsvart. Lampan vid vasken blinkade till och sedan så tändes ljuset igen. Ellen var rädd. Det kändes inte som vanligt. Något var verkligen fel, men vad kunde hon inte sätta fingret på. Hon stod stilla. Pendlade med ögonen fram och tillbaka. Allt stod på sin rätta plats. Det kändes ändå annorlunda, som om något blivit stulet. Men det kunde ju inte hunnit hända. Det var bara mörkt max 30 sekunder.
“Ellen! Kom! Är i tvrummet.”
“Kommer!”, ropade hon tillbaka och tog ett stadigare grep om mobilen. Nu. Nu såg hon vad som var fel. Isabella hade satt sig i den svart soffan. På golvet var som ett kaos. Platt-Tv:n hade ramlat ner på golvet. Runt den låg alla fotoalbum. Kort på Ellen som liten. Hennes första steg, första dagen i skolan och alla minnen flödade fram.
“Nu är jag jätterädd! Vi borde ringa någon. Mina föräldrar kommer hem vid 18 tiden. Det är ju en och en halvtimme kvar. jag vågar verkligen inte vara här själv och jag vågar inte gå till någon nu heller. “
“Men kolla din mobil. Vad var det för meddelande du fick?”
“Ska jag verkligen våga öppna det nu?” Ellen svalde, tog ett djup andetag och slog in sin kod. Inget hände. Lampan slocknade inte. Det blev inte mörkt. Det var en lättnad.
“Om ni ringer polisen så ska ni veta att ni ligger illa till.”, läste Ellen och kände paniken sprida sig mer i kroppen.
“Vi måste ringa någon nu! Jag bryr mig verkligen inte vem du ringer nu. Bara du ringer någon!”, bad Isabella panikslaget. Ellen slog in numret till Liam. Det gick fram tre signaler.
“Hej, det är Liam.”
“Hej, det är Ellen du måste komma nu!”
“Vad är det som har hänt? Är med Jona nu och vi ska dra in till stan.”
“Okej, jag drar det snabbt men sedan måste ni lova att ni kommer! Okej?”
“Jaja, okej då. Berätta så börjar vi gå.”
“Jag och Isabella var vid fiket och där blev en ungtjej indragen i en bil. Sedan när vi var påväg hem så blev en tjej rånad och så fick hon följa med oss. Påvägen till mig så kom det gänget som rånat henne och då började Isabella och snacka och sedan så var Yeimie som hon hette hos oss och sedan lämnade hon.“ Det brusade till.
“Liam, är du där?”
“Jadå, lite dålig sändning bara. Fortsätt vi är där om tre minuter.”
“Sedan så skulle vi kolla om det stod något på Aftonbladet om tjejen vid fiket men det gjorde inte det. Isabella fick sedan ett sms där det stod något i stil med att om vi ringer polisen så ligger vi illa till. Tv:n i tv rummet har ramlat ner och alla fotografier på mig ligger utspridda på hela golvet. “
“ Är du seriös?!”
“Ja, ni måste skynda er!”
“Yesbox, är där om en minut. Vi ses.” Ellen klickade på den rödaluren och låste mobilen.
“Vem kommer?”, frågade Isabella och la armarna i kors.
“Liam och Jona.”
“Men varför dom?”, gnällde Isabella.
“Du sa ju att det inte spelade någon roll!
“Du brukar ju aldrig prata med dom...”, svarade Isabella surt. Ellen svarade inte. Hon gick till fönstret och såg Liam och Jona vid uppfaten. Hon sprang och öppnade.
“Hej, äntligen! Gå in och kolla in i tv rummet. Det är kaos.” Dom tog av sig skorna och gick in i tv rummet. Ellen gick efter i sina egna tankar. Nu hade hon dåligt samvete. Hon hade verkligen inte berättat sanningen för Isabella nu. Hon hade mått så här dåligt länge men hon hade förträngt det. Hon och Liam hade varit ihop i snart en månad. Dom hade tagit beslutet tillsammans att att inte berätta för någon. Hon hade klarat det men mådde extremt dåligt vissa dagar. Hon väcktes av ljudet av skottlossning. Dom la sig på golvet med händerna över huvudet. Hon ålade sig fram till Liam som låg vid väggen.
“Vi måste ringa polisen!”, viskade han.
“Om vi gör det så ligger vi illa till!. Du vet inte hur mycket jag vill det men jag kan verkligen inte!”, svarade hon oroligt.
“Om inte du gör det så gör jag det!, svarade Liam och tog upp sin mobil. Ellen lutade sig mot Liam och hörde hur någon svarade.
“Polisen måste komma till Färggatan 3. Det är någon idiot som står och skjuter!” Han la på och viskade:
“Bilar är påväg.” När polisen anlände hade gärningsmannen dragit sig undan. Poliserna tog uppgifter och dokumenterade skadorna som skett.
Ellen och Isabella smög in i korridoren. Eller korridor kunde man ju inte kalla det direkt. Det ända som fanns kvar var dom orangeröda plattorna som skulle vara ett golv. Det var tyst. Kakelplattorna hade rasat ner från väggarna. Taket stöttades upp med några byggställningar i metall. Deras steg ekade tomt. Egentligen borde dom inte befinna sig här. Det var en ren livsfara.
“Tillträde förbjudet.”, läste Isabella tyst på den röda varningsskylten som hände i mitten av korridoren på ett blåvitt avspärrningsband. Dom dukade och smög in längre in i byggnaden. Skåpen var halvt uppbrända. 8Ds klassrum hade börjat brinna men man hade hunnit släcka branden innan allt hann brinna ner. Dörren till deras klassrum var uppbruten. Allt i klassrummet såg ut som vanligt. Bänkarna stod på sin plats, stolarna huller om buller som vanligt. Inget hade förändrats sedan dom lämnat klassrummet.
“Hade inte hela byggnaden brunnit upp?”, sa Ellen och stegade in i klassrummet. Det luktade skumt. En aning rök men något annat. Det var starkt. Som lukten av bensin.
“Jo, men det ser ju inte direkt ut som att det har hänt något i vårt klassrum direkt... Det är nog något skumt med detta...”, svarade Isabella och fixade till sitt hår. Ett kvinnoskrik hördes plötsligt och en dörr smälldes igen. Doften av bensin blev starkare och lukten av rök blev allt större, värmen steg och elden flammade upp utan för klassrummet. Det knackade på det lilla fönstret utanför. En man med grå jacka och en rånarluva stod utanför med en dunk med bensin och en tändare. Sakta började han hälla ut bensinen längs kanten av byggnaden. Ellen och Isabella tog hastigt tag i varsin stol och började slå dom mot det stora fönstret. Glaset som krossades knastrade under deras tunna skor. Snabbt och varsamt så hoppade dom ut ur fönstret i samma sekund som han tände på. Han slängde omedelbart allt han i händerna på marken och började springa. Ellen och Isabella delade kvickt upp sig för att kunna omringa honom. Isabella sprang parallellt på höger sida om honom och Ellen på vänster. Mannen tittade noggrant runt sig. Ellen närmade sig honom allt mer. Han fäste blicken på Ellen. Ellen såg det nu. Ett högt byggstängsel där framme. Mannen fortsatte att springa. Han såg inte stängslet. Med ett väldigt brak ramlade han omkull efter att med våldsam kraft sprungit rakt in i det. “Nu har jag dig” tänkte Ellen och sprang allt vad hon kunde fram till honom. Med all kraft hon hade så sprang hon fram och tryckte ner mannen på den leriga marken. Hon drog bak hans händer på ryggen och satte ner sitt högra knä på hans rygg. Ellen blev väldigt förvånad. Mannen gjorde nästan inget motstånd och dom gångerna han försökte så lyckades han inte rubba Ellen från sitt polisgrepp. Alla timmar hon slösat bort på att säcka framför tv:n med film hade verkligen hjälp. Hon kollade bakåt och där kom Isabella gåendes, hon pratade i telefon. Isabella pratade klart, la ner mobilen i fickan och sprang mot Ellen och sa:
”Polisen är på väg.”
Efter en snabb kroppsvisitation, satte man på mannen handfängsel och lastade in honom i bilen för att kunna se vad han burit på sig. Konstigt nog så blev han inte helt hysterisk när dom hittade en massa kokain, extacy och något vittpulver som dom inte kunde avgöra på plats vad det var och även en kniv som det var blod på. Polismannen med mustasch förhörde och berömde dom för att dom tagit fast mannen som var känd för polisen. Han tog även deras telefonnummer om det skulle vara något som dom behövde veta och troligtvis så blir han dömd till fängelse, ett mildare straff kunde vara möjligt också. Men det fick ju såklart rätten avgöra. Den andra patrullen gick och plockade upp dunken med bensin och tändaren som bevis. Med nöjda steg lämnade dom skolan.
Ellen kastade sig på sängen. Tog upp den nystarade laptopen och loggade in på sin blogg. Hon klickade på nytt inlägg och började skriva.
”Hej! Är så hemskt ledsen att jag inte bloggat på nästan två veckor. Men det har hänt så mycket i mitt liv. Jag ska försöka att korta ner det nu så att ni orkar läsa. :)
Jo det började med att det var en explosion på min skola. Vi samlades på som vanligt på grusplanen när brandlarmet gått. Vi stod där ute och väntade på att få komma in. Men istället blev vi iväg skickade för att hela vår byggnad brunnit ner. Samma eftermiddag så träffade jag Bella på fiket. Plötsligt kom det in en man och sa att en ungtjej blivit indragen i en bil. När vi sedan skulle hem så vi ett gäng med svartklädda män stå i en ring. Vi gömde oss för att dom inte skulle märka oss. När dom lämnade platsen så gick vi fram och hjälpte tjejen som dom rånade. Vi snackade med Yeimie som hon hette. Hon fick följa med hem till mig. Lite senare när hon lämnat mitt hus så fick både jag och Bella ett sms när vi snackade om det som hände innan idag. När jag skulle öppna det så blinkade lampan till och det blev mörkt för några sekunder. Sedan så ropade Bella på mig i tv rummet och så hade tv:n ramlat och alla foton på mig låg utspridda. Jag läste sms:et jag fick och där stod att om vi ringde till polisen låg vi illa till. Vi fick panik och vågade inte vara hemma själva så vi ringde till Liam och Jona så dom fick komma och göra oss sällskap. Vi förklarade situationen och sedan så var det någon som stod och sköt. Vi ringde polisen, tyvärr så hade gärningsmannen dragit sig undan men dom dokumenterade det som hänt. Sedan någon dag efter så smög vi in på skolan. Vårt hus hade inte alls brunnit ner... Vi gick in i vårt klassrum, ett kvinnoskrik hördes då, en dörr smällde igen och det började brinna så att vi kunde inte ta oss ut via den vanliga dörren som rökdykarna brutit upp. Utanför var det en man som försökte tända eld på byggnaden utifrån medan vi var där inne men vi krossade rutan och började springa efter honom. Vi fick fast honom också! Han var väl känd av polisen och nu är han dömd till fängelse i åtta år för narkotikabrott och innehav, misshandel, rån, kvinnomisshandel, vapeninnehav och för olaglig körning. Ni kan inte fatta hur stolt jag kände mig den dagen! :D Men jag och Bella har även hamnat i flera skumma situationer. Vi har blivit förföljda, fått konstiga sms, fått hotbrev och strömmen har även gått flera gånger.
Nu ska jag inte tråka ut er mer men vi hörs!
Puss <3”
Isabella väntade otåligt på att hennes kusin skulle svara på skype. Äntligen!
”Du jag måste få berätta om mitt galna liv!” , sa hon förväntansfullt.
”Go on!”, svarade hon. Bella började berätta om explosionen på skolan, den ungatjejen vid fiket, Yeimie, sms:en, skottlossningen, besöket på skolan och mannen dom fångat. Det hade tagit henne lite mer än två timmar och mörkret hade fallit. Isabellas mamma ropade på henne att det var mat.
”Kommer snart!”, ropade hon tillbaka. Hennes kusin Chantale tyckte att det var häftigt att hon hade tagit fast mannen som nu var dömd till fängelse. Dom lovade varandra att ringa snart igen och sedan så gick Isabella ner till sin familj i köket.
Isabella blev stel av panik. Stel av att se Ellen bli indragen i den svarta Volvon. Med tårarna rinnande ner för kinderna och började hon klicka in numret till polisen. Bilen gav ifrån sig ett gnisslade ljud och körde vingligt iväg. Hon slängde ner mobilen i väskan. Tårarna rann. Maskara smetade ut sig i hela ansiktet. Gatorna var öde. Bilen vinglade till ännu en gång och körde in i en lyktstolpe. Men det stoppade verkligen inte den för att stanna. Isabella började springa. Hon sprang. Hon snavade på kullerstenen och föll handlöst mot den blöta marken. Händerna sved av skrubbsåren som uppstått vid fallet. Raskt reste hon sig igen och började springa igen. Bilen kom längre och längre ifrån henne. Kullerstenen blev till asfalt som i sin tur blev en grusväg. Bebyggelsen minskade, fälten blev fler och fler. Himlen öppnade sig och regndropparna piskade i ansiktet på Isabella. Hon kisade med ögonen för att kunna avgöra hur långt ifrån bilen var. Baklyktorna gav ifrån sig ett röttsken i den fuktiga septemberkvällen. Bilen sladdade åt höger. Föraren försökte återfå kontrollen över bilen men lyckades inte. Bilen sladdade åt vänster och ännu en gång till höger innan den körde ner i diket. Isabella sprang allt fortare nu. Benen värkte när hon kom fram sprang hon fram till diket. Volvon var helt kvaddad. Krockkuddarna var utlösta och där inne låg Ellen. Medvetslös och med stora sår i ansiktet. Vid Ellen låg den en ungkille. Hon verkade känna igen honom. Men nu var det bara för mycket. Isabella grät ännu mer nu. I framsätet satt det två svartkläddamän. Dom såg lite skakade ut men dom var vid liv. Plötsligt öppnade dom dörrarna och började fly. Isabella hade ingen ork att springa efter dom även om dom var fulla och inte sprang särskilt fort. Hon sjönk ner i det blöta gräset.Hon tog upp mobilen i väskan och ringde sos. På avstånd såg hon det blåaskenet av sirenerna. Bara efter någon minut anlände polis och ambulans. Ambulanspersonalen lyfte ut i Ellen och killen. Dödförklarade Ellen och lastade in henne i den ena ambulansen. Polisen kom och bad Isabella att försöka identifiera killen. Hon följdes av den ena polismannen till den andra ambulansen. Hon steg in och satte sig på det ena sätet. Kroppen var övertäckt med en vitplast. Ambulansvårdaren drog på dig dom lila plasthandskarna och dog undan platsen så att huvudet syntes. Hon blev chockad när hon såg ansiktet på båren. ”Liam” ekade i huvudet på henne.
”Nå?”, sa den kvinnliga sjukvårdaren. Detta blev bara för mycket. Tårarna rann. Sjukvårdaren bad henne sätta sig ner och täckte för Liams ansikte igen. Hon strök tröstande sin ena hand på hennes rygg.
”Det är Liam.” snyftade Isabella. Polisen klev ut ur ambulansen och lät Isabella sansa sig. Isabella berättade allt hon visste om Liam för sjukvårdaren som lyssnade noggrant.
Isabella tog på sig den svarta klänningen. Tre veckor efter Ellens död. Polisen hade fortfarande inte fått tag på gärningsmännen men dom hade några misstänkta. Ellens pappa, Liams pappa eller någon arbetare på skolan. Isabella tog på sig skorna och började bege sig till kyrkan. Hon, Ebba och Julia skulle sjunga Utan dina andetag av Kent på hennes begravning. En av Ellens favoritlåt. Dom satte sig i bänken längst fram. Hon lyssnade inte ett dugg på vad prästen sa utan minnena från den dagen dök upp hela tiden. Dagen när dom hade varit i stan och shoppat. Allt hade varit helt perfekt tills den svarta Volvon kom. Då förändrades allt. Hon rycktes upp av att Ebba drog i hennes höger arm och pekade mot Julia som redan var framme vid mikrofonerna. Sakta följde hon med Ebba. Det var tyst. Stegen från deras skor ekade tomt. Alla kollade på dom med tårarna ögonen. Den första tonen spelades på pianot. Förspelet spelades och sedan var det dags.
Jag vet att du sover
Känner värmen från din hud
Bara lukten gör mig svag
Men jag vågar inte väcka dig nu
Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så
Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag
Min klocka har stannat
Under dina ögonlock
Fladdrar drömmarna förbi
Inuti är du fjäderlätt och vit
Och utan ett ljud
Mitt hjärta i din hand
Har jag tappat bort mitt språk
Det fastnar i ditt hår
Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och färglös som en tår blir jag
Utan dina andetag
Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
Om du inte ser på
Och genomskinlig grå
Vad vore jag
Utan dina andetag
Hon torkade bort tårarna som runnit ner för hennes kind. Mellanspelet spelades och med ett djup andetag började dom sjunga igen.
Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
Om du inte ser på
Och genomskinlig grå
Vad vore jag
Utan dina andetag
Vad vore jag
Utan dina andetag.
Isabella gick sakta hem. Gudstjänsten var så vacker. Massor av blommor lades på kistan. Det stod även två foto på Ellen. Ett skolfoto och ett som Isabella hade tagit på henne i somras. Mobilen plingade till. Det var ett sms från hennes mamma.
“Kommer hem sent ikväll. Hoppas allt gick bra på begravningen <3 Älskar dig. Puss<3” Hon skulle precis svara när hon gick in i en gröndimma, greps av andnöd och föll ihop. Hon försökte resa sig men det var svart för hennes ögon. Hon kunde inte heller röra händerna eller fötterna någon hade bundit dom.
tisdag 23 oktober 2012
Le devoir
1: C'est la bicyclette de Annie.
2: C'est le chappeau du clown.
3: C'est la bébé de la femme.
4: C'est la Renault du voisin.
5: C'est le répondeur de la secrétaire.
6: C'est le chien de Monsieur Duval.
7: C'est le bollon des enfants.
2: C'est le chappeau du clown.
3: C'est la bébé de la femme.
4: C'est la Renault du voisin.
5: C'est le répondeur de la secrétaire.
6: C'est le chien de Monsieur Duval.
7: C'est le bollon des enfants.
fredag 19 oktober 2012
Ma journée
Je me réveille à 7h du matin. Obama parle de l'environnement. Nous allons aux États-Unis où j'ai rencontré Minna. Nous allons à la France et visiter la Tour Eiffel. Nous achetons un voyage en Angleterre. Là, nous rencontrons le roi et il nous donne une grande quantité d'argent que nous pouvons dépenser toute notre vie. Ensuite, nous rencontrons les grands artistes morts.
onsdag 17 oktober 2012
Sammanfattning av klassiker
Mr Sheppard byter några ord med Flora. Hon sträcker fram vänster hand, visar sin ring och berättar att hon ska gifta sig med Ralph. Medan dom pratar kommer mrs Ackroyd in vilket Mr Sheppard inte gillar, han avskyr mrs Ackroyd. Mr Sheppard blir bjuden på middag och dom kommer in på ämnet om mrs Ferrars. Hon hade ju dött. Ackroyd ska förklara hur hon dog eftersom det är en oklarhet för Mr Sheppard. Men han känner sig väldigt bevakad. Anledningen till att han vet detta är för att han friat till henne.
tisdag 16 oktober 2012
Friendship
A good friend is someone that you always can talk to, trust and someone how is there for you all the time. You can talk about everything, good thing, bad things, wierd things, boys, love and just normal things. You can tell a good friend things that you can't tell anyone else, because just your friend will understand your feelings. You can do everything together. Just talking about small things and do things together that really changes. A good friend never lies to you and always tell you the truth even if it is good or bad. He/she never let you down and if it something wrong it will notice that it instantly. But just remember one thing! A boy and a girl can be really good friends and can understand each other better than two girls/boys do!
fredag 12 oktober 2012
Utvärdering 11/10
Jag förbättrade min tid med fyra minuter. Min upplevelse var bättre den här gången. Jag gillar inte att springa men det gick lättare nu och det var lättare att hitta ett bra tempo, vilket ledde till att jag fick bättre fokus. Min kondition har förbättras för att jag varit aktiv på alla idrottslektioner. Min tid blev även bättre för att första gången jag sprang var efter sommaren där jag inte haft någon speciell träning utan bara rört mig när jag varit ute. Efter att jag sprungit den andra gången så hade jag kommit igång. Jag skrev inte upp en speciell tid jag ville uppnå men imed att jag förbättrade tiden med fyra minuter vilket är mer än jag förväntat mig så är jag väldigt nöjd. Jag tror även om att vädret hade varit bättre så hade jag fått en lite bättre tid också. Andra gången jag sprang lyssnade jag även på musik vilket också kan ha hjälpt till bättre resultat. Jag skrev att jag skulle spring minst två kilometer per vecka och när jag joggade på en lektion så blev det två kilometer.
Den träning jag får är dom två idrottslektionerna och dansen. Jag tycker att jag tränar bra. Jag gör alltid mitt bästa på idrotten och på dansen. Jag mår bra av den träning jag får och jag känner att det är lagom för mig. På idrotten är träningen både kondition och ibland styrka. På dansen tränar vi också lite styrka men det blir ju mest kondition. Men där tränar vi styrkan för att vi ska få en bra hållning. Dagboken har gett mig att man kan förbättra sin kondition mycket om man bara tränar några gånger i veckan, man behöver inte träna varje dag för att få bättre kondition.
Jag tycker att detta arbetsområdet har gått bra. I Skrylle så tog vi dom första kontrollerna snabbt för vi kom ihåg några sedan förra året. Vi sprang nästan hela tiden och imed att vi sprang lite fortrare mellan kontrollerna så gjorde vi så att imed att Minna inte var lika trött och hade problem med astma, knä och en fot så sprang hon in och stämplade medan jag kollade var nästa låg och vilade lite. Det gjorde att jag orkade springa mer och vi hann ta flera kontroller. På slutet när det var mycket backar var vi väldigt trötta men vi var väldigt nöjda med våran insats.
Den träning jag får är dom två idrottslektionerna och dansen. Jag tycker att jag tränar bra. Jag gör alltid mitt bästa på idrotten och på dansen. Jag mår bra av den träning jag får och jag känner att det är lagom för mig. På idrotten är träningen både kondition och ibland styrka. På dansen tränar vi också lite styrka men det blir ju mest kondition. Men där tränar vi styrkan för att vi ska få en bra hållning. Dagboken har gett mig att man kan förbättra sin kondition mycket om man bara tränar några gånger i veckan, man behöver inte träna varje dag för att få bättre kondition.
Jag tycker att detta arbetsområdet har gått bra. I Skrylle så tog vi dom första kontrollerna snabbt för vi kom ihåg några sedan förra året. Vi sprang nästan hela tiden och imed att vi sprang lite fortrare mellan kontrollerna så gjorde vi så att imed att Minna inte var lika trött och hade problem med astma, knä och en fot så sprang hon in och stämplade medan jag kollade var nästa låg och vilade lite. Det gjorde att jag orkade springa mer och vi hann ta flera kontroller. På slutet när det var mycket backar var vi väldigt trötta men vi var väldigt nöjda med våran insats.
onsdag 10 oktober 2012
Sammanfattning av klassiker
Boken handlar om James Sheppard som bor i King's Abbot. Han är doktor och känner typ alla i byn. Det har flyttat in en främling i huset bredvid och James ska prata med honom. Den nya grannen, Mr Porrot har ett intresse av pumpor. Caroline tror att han är en pensionerad frisör med tanke på hans mustach. När Mr Sheppard samtalar med Mr Porrot börjar han tvivla på att han är en pensionerad frisör. Även om han är ny så verkar han veta mycket. Som att Ralph och Flora ska gifta sig. När han kommer hem igen så berättar Caroline att hon var i skogen och hörde ett samtal mellan Ralph Paton och en kvinna. Mr Sheppard blev mycket förvånad att Caroline varit i skogen för vad han visste så hatade hon den men hennes argument var att det var helt underbart nu med alla höstfärger. Ralph hade tydligen sagt något i stil med "Min kära flicka." Senare beger sig Mr Sheppard till Fernly Park. Där träffar han Flora och hon säger att han inte gratulerat honom.
tisdag 9 oktober 2012
Gunnesborundan 9/10
Idag sprang jag på tiden 15:39:09 minuter. Första gången jag sprang var på 19:47:06 minuter. Jag har för bättrat min tid med ungefär 4 minuter. Jag tror att jag kunnat får lite bättre tid om det inte blåst så mycket men jag är väldigt nöjd med tiden, det visar på att jag tagit vara på dom lektionerna och förbättrat min kondition. Jag stannade några gånger och det berodde på samma sak som förra gången. Min astma. Men även om jag stannade så fick jag ju ner tiden mer än vad jag förväntat mig. Den här gången lyssnade jag även på musik när jag sprang och jag sprang en mycket större sträcka innan jag stannade. När jag stannade så fortsatte jag ändå att hålla pulsen uppe. Min upplevelse den här gången var mycket bättre. Det kändes mycket lättare att springa och nu hade jag lätt för att hitta ett bra tempo.
Arbetsschema Modern Teknik
1: Jag ska jobba med mobiltelefoni.
2: Jag vill redovisa med en keynote
3: Arbetsschema
V.41
Tisdag: Leta upp det jag vill jobba med, arbetsschema och leta fakta.
Onsdag: Leta fakta
Fredag: Leta mer fakta
V.42
Tisdag: Sammanfatta
Onsdag: Sammanfatta
Fredag: Ev. sammanfatta det sista och börja med keynoten
V.43
Tisdag: Kontrollera keynote
Onsdag: Reserv
fredag 5 oktober 2012
Läsblogg-Del 1
Boken handlar om James Sheppard. Han bor i en by som heter King's Abbot. Skvaller är tydligen ett stor intresse i byn. Jag har inte fått reda på så mycket om hur han ser ut men han har en hatt och en rock. Han är doktor. Han har ett litet överlägset beteende. Han verkar även smart och lite mystisk. Han verkar han ganska koll på läget. Det är väldigt många personer i boken men en annan person som är med mycket är hans syster Caroline. Man har inte fått reda på hennes utseende men hon verkar smartare än vad James vill erkänna. Hon vet även väldigt mycket om folk och gillar att berätta saker för andra, vilket James inte gillar.
onsdag 26 september 2012
Lockie's Diary
I’m feeling so bad right now. I’m acting like a dog. I’m having so much in my head right now. I can’t do enything right. I’m a bad friend to Egg. I just let him do all the work. The chairs broke a little... I lied. I said that I was ready with my speak, but I did’t started. I’m not a good son. I promised mom to hang up a sign but I didn’t do that either.
söndag 23 september 2012
Träningsdagbok
Fredagen 31/8
Idag så tog jag jag med mig Minna en lång promenad som blev till en joggingrunda istället. Jag sprang då 4,2 km.
Jag började med att springa till tågstationen för att möta upp Minna. Sedan så började vi med att gå i väldigt rask takt till den andra busshållplatsen(den efter svängen). Där svängde vi höger ner mot kyrkan/mossen. När vi kommit över vägen så började vi springa cirka 50 meter och sedan så gick vi igen. När vi kom ut till Nöbbelövs bygata så sprang vi tills vi kom fram till den första lilla vägen som leder ner till mossen. Vi gick cirka 10 på stigen och sedan så sprang vi allt vad vi kunde till korna. Där hämtade vi andan och sprang sedan vänster mot 4H. Sedan stod vi och bestämmande oss för om v skulle springa tillbaka igen eller om vi skulle förlänga rundan. Vi förlängde rundan och sprang mot grillplatsen vid svanarna. Sedan sprang vi runt och kom sedan tillbaka vi korna igen. Den här gången var det inte Minna som fick säga till mig att öka taken utan idag så var det jag som höll upp tempot. När vi kom tillbaka till Nöbbelöv bygata så sprang jag mot kyrkan och församlingshemmet mendan Minna sprang åt höger mot bussen. När jag sprang själv så sprang jag cirka 3 stolpar och sedan gick jag raskt i 15 sekunder och sedan sprang jag igen. När jag nästan var hemma så valde jag att inte ta genvägen hem utan att springa bakom vårt hus.
Min upplevelse på den här rundan var att det inte alls var lika jobbigt att springa mer "ute" i naturen som att det är att spinga på asfalt. Jag gillade mer att springa vid mossen än Gunnesborundan. Det var nog för att det fanns mer att titta på vid mossen och så var det ju på kvällen också så stod solen väldigt fint på himlen också.
Torsdag 6/9
Catch The Flag
Idag så körde vi Catch the flag. Jag gillar att köra Catch the flag men idag så var jag ganska förkyld så jag tog det lite lungt. Även om jag inte sprang lika mycket som vanligt så var jag ändå med och hjälpte mitt lag att försvara och rädda.
Söndag 9/9
Street Dance
Idag så tränade jag streetdance. Det var första gången idag. Vi gick mest igenom alla låtar vi ska ha till uppvärmning/stretching. Vi hann även med att lära oss dom mindres koreografi för att få in känslan. Vi körde allt på en gång och det var snabba koreografier så det var väldigt bra träning. Nästa gång ska vi göra samma saker på uppvärming/stretching men sedan ska vi gå igenom koreografin till dansen vi ska ha på uppvisningsshowen. Det enda vi vet är att det ska vara lite Michael Jackson inspirerat. Men det kommer nog vara fart i det i alla fall.
Jag tyckte att det gick jätte bra. Har ju inte dansat street innan men jag gillade och det kändes inte som att jag tränade för att det var så kul
Tisdag 11/9
Jogging
Idag så var jag ute och joggade lite på idrotten. Jag hade fortfarande lite ont i halsen och höll ett lungt tempo. Hade jag inte haft ont i halsen så hade jag kunnat ge mera och det hade även blivit lite bättre träning.
Torsdag 13/9
Kinesiskamuren
Idag körde vi Kinesiskamuren. Först så stod mitt lag som vakter. Det var inte jätte jobbigt. Sedan när vi sprang så tycker jag att vi körde ett ganska så högt tempo. Snabba byten så man hann inte vila jätte mycket men det var bra för att då höll man pulsen uppe. Ibland tog det lång tid om man fastnade när man skulle över muren. Sedan på slutet fick vi en till lagmedlem. Men det var lite bra för då var man lite trött.
Jag tyckte att det var väldigt bra träning. Man tänkte inte så mycket att man tränade. Man gick bara in och gjorde uppgiften.
Söndag 16/9
Fotboll och en massa mer!
Igår (lördag) så träffade jag fem andra familjer. Det var en årsträff och vi har som tradition att vi alltid spelar minst en fotbollsmatch. Jag och min kompis var dom som sprang mest. Jag sprang nästan hela tiden. Det var ganska så blött i gräset och så det var väldigt jobbigt att springa. Jag vet inte hur länge vi spela men det var nog 1 timme. Efter det så spelade vi brännboll. Då sprang jag också väldigt mycket. Senare så gick vi in i skogen till en kvarn. Det tog cirka 20 minuter. Jag och två kompisar gick i väldigt rask takt. På tillbaka vägen så sprang jag och min kompis tillbaka. Det var jättemycket uppförbacke. Men jag sprang hela tiden. Sedan så sprang jag ju mycket mera också. Till sovlängan, sjön, kappellet och så spelade vi en massa rundpingis (vi var bara fyra).
Sedan idag så har jag även dansat. Vi påbörjade koregrafin vi ska ha på showen. I den dansen så är det ganska så snabba steg och något hopp. Så man får bra träning av det!
Tisdag 18/9
Jogging
Idag valde jag att jogga. Tyvärr kunde jag inte jogga så mycket för att jag hade ont i min fot så jag kunde inte springa som vanligt på foten.
Torsdag 20/9
Långintervall
Idag hade vi "skidskytte". Jag hade fortfarande ont i min fot men gjorde så gott jag kunde. Jag sprang alla gånger utom den näst sista. Men då kunde jag ge mera den sista gången.
Söndag 23/9
Street dance
Idag så har jag dansat. Vi har nästan gjort klart hela låten och den är väldigt fartfylld. Snabba fötter, ett hopp där, ner på golvet där, snurr och rulla axlar. Mycket att hålla reda på! Men kan koreografin väldigt bra så det är lätt att hänga med. Blir inte lika trött och som jag blev innan. Kände inte av min fot lika mycket som innan i veckan bara två gånger. På uppvärmningen och när vi skulle göra ett hopp.
Tisdag 25/9
Jogging
Idag så fick man välja på jogging eller racketspel. Försökte jogga. Sen så var ju min foto. Sprang lite i början men sedan så gick det verkligen inte... Så jag fick sedan en stor bit i rask takt. Lara som gick bredvid mig fick typ jogga/springa när jag gick som snabbast. Ungefär vid Bostället började jag springa. Då sprang jag hela vägen.
Torsdag 27/9
Orientering i Skrylle
Idag så orienterade vi i Skrylle. Dom två fösta kontrollerna var väldigt lätta. Både jag och Minna kom ihåg dom sen i 7:an. Vi sprang till den första och andra. Efter den andra gick vi lite för att inte vända kartan. Vi sprang nästan hela tiden. Förutom på slutet när det var backar och då var vi ganska så trötta också. Jag pressade mig själv att springa för att jag hade väldigt ont i mitt knä. Jag peppade även Minna för att hon hade väldigt ont i sin fot. Jag tyckte att det inte var lika jobbigt att springa i skogen som att springa Gunnesborundan. Jag gillar mer att springa i skog och på ojämn mark. Nu när vi hade en liten press på oss så kunde jag fokusera bättre och pressade mig själv mer.
Söndag 30/9
Street Dance
Idag har jag dansat. Vi gick igenom det vi gjorde dom andra gångerna och så visade vår lärare oss den sista biten. Dansen går väldigt snabbt men den är samtidigt väldigt rolig att dansa. Jag tycker inte att det blev jättemycket träning den här gången för att vi gick igenom ett svårt steg. Men nästa gång ska vi fortsätta och så ska vi kanske lära oss en till koreagrafi.
Tisdag 2/10
Jogging
Jag var ute och joggade i lugntempo med Michelle. Idag så kände jag inget i min fot så jag ville inte utmana ödet och ha ett högre tempo och sedan få jätteont i foten.
Torsdag 4/10
Konditionsövningar
Idag hade vi konditionsövningar. Det var fem stationer. Min grupp började med basketen. Jag lyckades inte få i så många mål men jag är inte så bra på basket. När vi var "tidtagare" så var det inte något konstigt med det. Man skulle ju bara springa. När det var plintar så tyckte jag att det var ganska jobbigt för att jag är ganska kort och fick inte så mycket kraft när jag hoppade. Men jag fokuserade bra och jag var inte mycket långsammare än dom andra. Hopprep var verkligen min grej. Hoppade cirka 100 hopp i sträck och när tiden var ute så hade jag hoppat 227 hopp. Det var jobbigt men jag kollade på en punkt hela tiden vilket gjorde det lättare eftersom jag var trött. På den sista stationen med häckar så sprang jag två rundor. På vägen tillbaka på den sista så fick jag jätteont i mitt knä. Sträckte nog det, men jag fortsatte kämpa för mitt lag och om tiden inte varit slut så hade jag bitit ihop och hjälpt mitt lag med ytterligare några poäng.
Söndag 7/10
Street Dance
Idag har jag dansat. Vi på började en ny koreografi som heter "You make me feel." Det var inte jobbigt att dansa till den för att vi tog den utan musik och en gång med och i början händer det inte jättemycket. Sedan så tränade vi på våran dans som vi ska ha på showen. Vi kan alla steg så vi gick bara igenom dom svåra stegen en gång. Sedan körde vi den typ fyra gånger. Där är ju snabba och mindre snabba steg i den, så det blir konditionsträning.
Kände lite från mitt knä och min fot ett tag men det gick över men får hoppas att det går över till tisdag.
Idag så tog jag jag med mig Minna en lång promenad som blev till en joggingrunda istället. Jag sprang då 4,2 km.
Jag började med att springa till tågstationen för att möta upp Minna. Sedan så började vi med att gå i väldigt rask takt till den andra busshållplatsen(den efter svängen). Där svängde vi höger ner mot kyrkan/mossen. När vi kommit över vägen så började vi springa cirka 50 meter och sedan så gick vi igen. När vi kom ut till Nöbbelövs bygata så sprang vi tills vi kom fram till den första lilla vägen som leder ner till mossen. Vi gick cirka 10 på stigen och sedan så sprang vi allt vad vi kunde till korna. Där hämtade vi andan och sprang sedan vänster mot 4H. Sedan stod vi och bestämmande oss för om v skulle springa tillbaka igen eller om vi skulle förlänga rundan. Vi förlängde rundan och sprang mot grillplatsen vid svanarna. Sedan sprang vi runt och kom sedan tillbaka vi korna igen. Den här gången var det inte Minna som fick säga till mig att öka taken utan idag så var det jag som höll upp tempot. När vi kom tillbaka till Nöbbelöv bygata så sprang jag mot kyrkan och församlingshemmet mendan Minna sprang åt höger mot bussen. När jag sprang själv så sprang jag cirka 3 stolpar och sedan gick jag raskt i 15 sekunder och sedan sprang jag igen. När jag nästan var hemma så valde jag att inte ta genvägen hem utan att springa bakom vårt hus.
Min upplevelse på den här rundan var att det inte alls var lika jobbigt att springa mer "ute" i naturen som att det är att spinga på asfalt. Jag gillade mer att springa vid mossen än Gunnesborundan. Det var nog för att det fanns mer att titta på vid mossen och så var det ju på kvällen också så stod solen väldigt fint på himlen också.
Torsdag 6/9
Catch The Flag
Idag så körde vi Catch the flag. Jag gillar att köra Catch the flag men idag så var jag ganska förkyld så jag tog det lite lungt. Även om jag inte sprang lika mycket som vanligt så var jag ändå med och hjälpte mitt lag att försvara och rädda.
Söndag 9/9
Street Dance
Idag så tränade jag streetdance. Det var första gången idag. Vi gick mest igenom alla låtar vi ska ha till uppvärmning/stretching. Vi hann även med att lära oss dom mindres koreografi för att få in känslan. Vi körde allt på en gång och det var snabba koreografier så det var väldigt bra träning. Nästa gång ska vi göra samma saker på uppvärming/stretching men sedan ska vi gå igenom koreografin till dansen vi ska ha på uppvisningsshowen. Det enda vi vet är att det ska vara lite Michael Jackson inspirerat. Men det kommer nog vara fart i det i alla fall.
Jag tyckte att det gick jätte bra. Har ju inte dansat street innan men jag gillade och det kändes inte som att jag tränade för att det var så kul
Tisdag 11/9
Jogging
Idag så var jag ute och joggade lite på idrotten. Jag hade fortfarande lite ont i halsen och höll ett lungt tempo. Hade jag inte haft ont i halsen så hade jag kunnat ge mera och det hade även blivit lite bättre träning.
Torsdag 13/9
Kinesiskamuren
Idag körde vi Kinesiskamuren. Först så stod mitt lag som vakter. Det var inte jätte jobbigt. Sedan när vi sprang så tycker jag att vi körde ett ganska så högt tempo. Snabba byten så man hann inte vila jätte mycket men det var bra för att då höll man pulsen uppe. Ibland tog det lång tid om man fastnade när man skulle över muren. Sedan på slutet fick vi en till lagmedlem. Men det var lite bra för då var man lite trött.
Jag tyckte att det var väldigt bra träning. Man tänkte inte så mycket att man tränade. Man gick bara in och gjorde uppgiften.
Söndag 16/9
Fotboll och en massa mer!
Igår (lördag) så träffade jag fem andra familjer. Det var en årsträff och vi har som tradition att vi alltid spelar minst en fotbollsmatch. Jag och min kompis var dom som sprang mest. Jag sprang nästan hela tiden. Det var ganska så blött i gräset och så det var väldigt jobbigt att springa. Jag vet inte hur länge vi spela men det var nog 1 timme. Efter det så spelade vi brännboll. Då sprang jag också väldigt mycket. Senare så gick vi in i skogen till en kvarn. Det tog cirka 20 minuter. Jag och två kompisar gick i väldigt rask takt. På tillbaka vägen så sprang jag och min kompis tillbaka. Det var jättemycket uppförbacke. Men jag sprang hela tiden. Sedan så sprang jag ju mycket mera också. Till sovlängan, sjön, kappellet och så spelade vi en massa rundpingis (vi var bara fyra).
Sedan idag så har jag även dansat. Vi påbörjade koregrafin vi ska ha på showen. I den dansen så är det ganska så snabba steg och något hopp. Så man får bra träning av det!
Tisdag 18/9
Jogging
Idag valde jag att jogga. Tyvärr kunde jag inte jogga så mycket för att jag hade ont i min fot så jag kunde inte springa som vanligt på foten.
Torsdag 20/9
Långintervall
Idag hade vi "skidskytte". Jag hade fortfarande ont i min fot men gjorde så gott jag kunde. Jag sprang alla gånger utom den näst sista. Men då kunde jag ge mera den sista gången.
Söndag 23/9
Street dance
Idag så har jag dansat. Vi har nästan gjort klart hela låten och den är väldigt fartfylld. Snabba fötter, ett hopp där, ner på golvet där, snurr och rulla axlar. Mycket att hålla reda på! Men kan koreografin väldigt bra så det är lätt att hänga med. Blir inte lika trött och som jag blev innan. Kände inte av min fot lika mycket som innan i veckan bara två gånger. På uppvärmningen och när vi skulle göra ett hopp.
Tisdag 25/9
Jogging
Idag så fick man välja på jogging eller racketspel. Försökte jogga. Sen så var ju min foto. Sprang lite i början men sedan så gick det verkligen inte... Så jag fick sedan en stor bit i rask takt. Lara som gick bredvid mig fick typ jogga/springa när jag gick som snabbast. Ungefär vid Bostället började jag springa. Då sprang jag hela vägen.
Torsdag 27/9
Orientering i Skrylle
Idag så orienterade vi i Skrylle. Dom två fösta kontrollerna var väldigt lätta. Både jag och Minna kom ihåg dom sen i 7:an. Vi sprang till den första och andra. Efter den andra gick vi lite för att inte vända kartan. Vi sprang nästan hela tiden. Förutom på slutet när det var backar och då var vi ganska så trötta också. Jag pressade mig själv att springa för att jag hade väldigt ont i mitt knä. Jag peppade även Minna för att hon hade väldigt ont i sin fot. Jag tyckte att det inte var lika jobbigt att springa i skogen som att springa Gunnesborundan. Jag gillar mer att springa i skog och på ojämn mark. Nu när vi hade en liten press på oss så kunde jag fokusera bättre och pressade mig själv mer.
Söndag 30/9
Street Dance
Idag har jag dansat. Vi gick igenom det vi gjorde dom andra gångerna och så visade vår lärare oss den sista biten. Dansen går väldigt snabbt men den är samtidigt väldigt rolig att dansa. Jag tycker inte att det blev jättemycket träning den här gången för att vi gick igenom ett svårt steg. Men nästa gång ska vi fortsätta och så ska vi kanske lära oss en till koreagrafi.
Tisdag 2/10
Jogging
Jag var ute och joggade i lugntempo med Michelle. Idag så kände jag inget i min fot så jag ville inte utmana ödet och ha ett högre tempo och sedan få jätteont i foten.
Torsdag 4/10
Konditionsövningar
Idag hade vi konditionsövningar. Det var fem stationer. Min grupp började med basketen. Jag lyckades inte få i så många mål men jag är inte så bra på basket. När vi var "tidtagare" så var det inte något konstigt med det. Man skulle ju bara springa. När det var plintar så tyckte jag att det var ganska jobbigt för att jag är ganska kort och fick inte så mycket kraft när jag hoppade. Men jag fokuserade bra och jag var inte mycket långsammare än dom andra. Hopprep var verkligen min grej. Hoppade cirka 100 hopp i sträck och när tiden var ute så hade jag hoppat 227 hopp. Det var jobbigt men jag kollade på en punkt hela tiden vilket gjorde det lättare eftersom jag var trött. På den sista stationen med häckar så sprang jag två rundor. På vägen tillbaka på den sista så fick jag jätteont i mitt knä. Sträckte nog det, men jag fortsatte kämpa för mitt lag och om tiden inte varit slut så hade jag bitit ihop och hjälpt mitt lag med ytterligare några poäng.
Söndag 7/10
Street Dance
Idag har jag dansat. Vi på började en ny koreografi som heter "You make me feel." Det var inte jobbigt att dansa till den för att vi tog den utan musik och en gång med och i början händer det inte jättemycket. Sedan så tränade vi på våran dans som vi ska ha på showen. Vi kan alla steg så vi gick bara igenom dom svåra stegen en gång. Sedan körde vi den typ fyra gånger. Där är ju snabba och mindre snabba steg i den, så det blir konditionsträning.
Kände lite från mitt knä och min fot ett tag men det gick över men får hoppas att det går över till tisdag.
tisdag 11 september 2012
Futurum
Futurum är en tidsform som beskriver framtid, något som ska hända.
*För att berätta vad man tänker eller planerar att göra i framtiden så använder man be going to+grundform.
Be som böjd form heter am, are eller is.
We are going to have a party on Friday = Vi ska/tänker ha fest på fredag.
*Will (ibland shall) kan man använda när man ska säga vad som kommer att hända i framtiden.
I’ll never forget the day I met her.
- Won’t är den nekande formen.
I promise I won’t lie to you again.
* Shall är den form som används i frågor med I och we. Shall I help you?
torsdag 30 augusti 2012
Gunnesborundan 28/8
Jag sprang rundan på ungefär 19:47:06 minuter, Jag är inte särskilt nöjd med tiden men resultatet av rundan kan beror på att jag fick stanna ganska ofta på grund av min astma. Men jag upplevde det ändå som att det gick ganska så bra. Jag kände att jag ville ge mer men kunde inte riktigt för att det blev väldigt jobbigt att andas.
Mitt mål är att få en mycket bättre tid. Kan inte säga en exakt tid men vill i alla fall få ner tiden ganska mycket. För att uppnå det ska jag försöka springa 1 gång i veckan eller mer och minst två kilometer då. Ta lektionerna som ett bra tillfälle. Jag ska även börja på dans vilket också ger bra träning.
Mitt mål är att få en mycket bättre tid. Kan inte säga en exakt tid men vill i alla fall få ner tiden ganska mycket. För att uppnå det ska jag försöka springa 1 gång i veckan eller mer och minst två kilometer då. Ta lektionerna som ett bra tillfälle. Jag ska även börja på dans vilket också ger bra träning.
tisdag 28 augusti 2012
tisdag 21 augusti 2012
Verbs
1 Lockie lives in Australia.
They live in Australia.
2 Lockie and his family move to a new town.
The family move to an new town, Angelus.
3 His father is the new police chief.
Lockie and his brother are new in school.
4 They dislike their house.
The mother dislikes the house a lot.
5 The baby sister cries.
Lockie's brother cries out loud when he sings.
6 Lockie starts high school.
Lockie's father starts his new job.
7 Lockie falls and the surf board hits him.
The surfers fall. Boof hits Lockie off the board.
8 Lockie meets a boy, Egg, at the beach.
Lockie, this brother and his father meet the preacher.
9 Lockie and his younger brother sleep in the same room.
The baby sister sleeps in her cot.
They live in Australia.
2 Lockie and his family move to a new town.
The family move to an new town, Angelus.
3 His father is the new police chief.
Lockie and his brother are new in school.
4 They dislike their house.
The mother dislikes the house a lot.
5 The baby sister cries.
Lockie's brother cries out loud when he sings.
6 Lockie starts high school.
Lockie's father starts his new job.
7 Lockie falls and the surf board hits him.
The surfers fall. Boof hits Lockie off the board.
8 Lockie meets a boy, Egg, at the beach.
Lockie, this brother and his father meet the preacher.
9 Lockie and his younger brother sleep in the same room.
The baby sister sleeps in her cot.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)