Den kalla vintervinden slog mot mig när jag steg ut genom ytterdörren. I min hand kände jag att kopplet ryckte till. Abby hade sprungit flera varv runt mina ben, medan jag tomt kollat ut över det vita vinterlandet. Nu var jag intrasslad i Abbys koppel. Jag suckade irriterat och började ta mig ur trasslet. När jag väl kommit ur trasslet så påbörjade jag vår dagliga promenad mot barnens dagis. Bara efter några minuter drogs mina tankar mot hur bra jag hade det jämfört med hur kvinnorna hade det på antikens tid.
’Jag har en man som har ett bra arbete, vi har två barn som är helt underbara, en underbar hund, jag och min man har ett stort hus med en vacker trädgård och allt är i stort sett helt perfekt.’ tänkte jag och fortsatte att gå. Efter en stund började min höga ringsignal skrälla över det tysta kvarteret. Snabbt fiskade jag upp mobilen, såg på displayen där det stod ”Dagis” och svarade.
”Hej, det är Freya.”
”Ja, det är Lena på dagis. När var det Tuva och Vida skulle bli hämtade?”
”Em..., oj det var visst klockan tre men jag är på väg!”, sa jag och skyndade på min steg.
5 timmar senare
Jag klickade på safariikonen på min dator. Skrev in ’Kvinnornas rättigheter antiken’ i sökfältet på google och klickade vidare på första träffen som ledde till ne.se. Där stod det väldigt intressanta saker som: deras rättigheter i samhället och om deras vardagsliv. Jag började läsa och för varje ord ökades mitt intresse mer och mer. Innan jag hann blinka så visade sig klockan vara 23:37. Snabbt gjorde jag mig klar för natten och kröp försiktigt ner i sängen för att inte väcka min man som skulle upp tidigt nästa morgon.
Jag nynnande på den nya sången inför bröllopet medan jag gick ner mot sjön. När jag kommit fram satte jag mig på kanten och vilade mina matta fötter i det svala vattnet. Solen bländade mina ögon och avbröt mig på mitt nynnade när den reflekterade mot något glänsande på sjöns klara botten. Jag flyttade mig lite sidleds för att slippa den starka reflektionen mot mig och fortsatte på samma ställe i låten som jag slutat på. En svag vindpust fick bladen på dom små gröna buskarna som växte runt sjön att röra sig.
”Du sjunger fint.”, sa en bekant manlig röst bakom mig. Stegen kom närmare och jag vände mig om för att se vem det var. Där stod Petros. Han tittade på mig med vänliga ögon och sade:
”Du sjunger mycket vackert... Du borde sjunga mer vid ceremonier.”
”Tycker du verkligen det?”, sa jag med en ostadig ton på rösten
”Självklart min skönaste...”, svarade han och blinkade.
’Sa han just... Skönaste? Kallade han mig det precis?’ tänkte jag och kände att mitt hjärta ökade slagen och innan jag visste ordet av det rodnade jag. Tyst fnittrade han och försvann sedan ur mitt sikte. Nu var jag förvirrad, varför kallade han mig sin skönaste? Nu helt plötsligt så var jag hans skönhet. Det går verkligen inte ihop, menade han verkligen det han sa? Jag menar vi må ha växt upp tillsammans, men vi har alltid varit som främlingar för varandra. Jag har alltid sätt honom som byns kvinnokarl, en mansgris som bara ser kvinnor för deras yttre skönhet. Sådana män står jag inte ut med, de som tror att de har all makt och bara kan rida på andras vishet. Jag förstår verkligen inte vad de andra kvinnorna i byn såg i Petros. Han är en stor idiot som tror han kan få vem han vill bara han ger en söt komplimang, men mig får han inte! Det kan han glömma.
När en timme hade passerat så hade jag återvänt hem. Jag satte mig ner försjönk mig i mina tankar, men det varade inte länge. Min far Gali flög in genom dörren med en rynkad panna, eller far och far var han direkt inte. Jag giftes ju bort med hans son när jag var 14 år, jag bara kallade honom far.
”Justina? Ligg inte och lata dig! Du må gått ut utan tillåtelse i en oändlighet sedan tror du att du kan ligga och lata dig din dumma satkäring! ”, röt han åt mig och hans ansiktes uttryck blev mer ilsket. Han vek sina armar över sitt bröst
”Om du kan smita ut och lata dig så kan du fan i mig ut och skaffa eldved! Nu!!”, skällde han. Jag flög up ur sitsen för att undvika att han slog mig. När jag stod på mina fötter knuffade far mig ut genom dörren hårt, hans humör verkade dåligt idag, riktigt dåligt. Som han hade förpliktat behövde jag skaffa ved till elden. Med raska steg gick jag för att hämta en yxa, den var tungt att bära och armen började värka. Det slutade med att jag släpade yxan efter mig, inte den bästa lösningen med det skonade min arm. Jag skulle sedan hugga veden som om det inte var tungt och jobbigt. Jag gick vilset runt i skogen efter ett lagom tjockt träd som jag kunde hugga ner, tillslut fann jag det. Jag höjde yxan så högt jag kunde och högg i trädets stam. Det hände inte mycket, barken fick ett ynkligt jack i sig och inte mycket mer. Det var tungt och hela armen flammade upp i en röd nyans av ansträngningen. jag hade bara åstadkommit ett ynkligt hack i barken på ett enda hugg, ett hugg som tagit slut på de flesta krafter som fanns kvar efter vandringen efter det perfekta trädet. Hur skulle jag nu få ner ett helt träd?! Jag suckade irriterat och började hugga för allt som fanns kvar.
Efter att jag äntligen fått ihop ved återvände jag hem. Tillbaka i byn kunde jag se mitt mål, hem. Med dom allra sista krafterna drog jag in veden i köket, min far steg in och lutade sig mot en av väggarna i köket.
”Det tog ett bra tag ...”, sa han irriterat och vek armarna över sitt bröst som han alltid brukade göra när han var irriterad över något.
”Jag är ledsen far, yxan var tung och ja-...”, mer hann jag säga innan han gav mig en ny order, jag skulle fixa middagen med mor. Då medan han skulle sitta med min man och inte göra något förutom att dricka och skratta åt de dummaste saker. Så var rutinen, jag och mor arbetade medan han och Aiolos söp. Aiolos, mannen jag blev bortgift med brydde sig inte ett dugg om mig, även om han påstod det varje gång jag klagade. Det var inte rättvis, jag kände mig osynlig, som om min existens inte var någon betydelse för någon. Inte ens mor. Ingen brydde sig speciellt om mig, jag verkade bara vara en enkel hushållsarbetare som man kunde lägga all skit på. Aiolos använde mig för att få barn och så att jag kunde arbeta med hans sysslor, mer ligger inte bakom vår relation om man nu ska kalla det relation. Det var jag, mor och en kvinnlig slav som arbetade här i huset. Fast jag förstod min inte på slaven riktigt, eller vad hennes relation nu var till Gali. Det låter kanske dumt, men varje gång mor inte var hemma, kanske ute för ved eller ute på marknaden med Aiolos sökte min far sig till slavinnan. Aiolos sökte sig säkert till min mor också, hur man nu kan söka sig så till sig egen mor kunde jag inte heller förstå. De hade sex, Aiolos och mor, far och slaven jag visste det. Det var något jag fått bekräftelse om många gånger. Far verkade gilla henne mer än mor, hon gick inte emot honom men hon såg ändå missnöjd ut. Likadant med mor. Hon och Aiolos kom alltid tillbaka glada och fnissiga, en fråga om vad som skett fick inte nämnas. Jag fattar inte varför dem höll på så, om far och mor älskade varandra så borde dem inte söka sig till andra. Även om han älskar mor vilket han säger att han gör, ligger han med en slav medan mor får nöja sig med enkla kyssar på kinden och läpparna. Men kanske rätt åt henne, hon ligger ju runt med min man. Alla fyra var verkligen idioter! Jag visste inte om jag skulle berätta för far om mors små affärer och för mor om fars affärer. Borde jag berätta för dom hur båda är otrogna? Men vad händer då? Kommer det ens göra någon skillnad? Vi kvinnor är mer nedsatta men i detta fallet gillade verkligen mor det. Vi kunde inte säga mycket om något, hur vi tyckte och tänkte. Ett ord för mycket kunde skapa väldiga konsekvenser.
Senare på den kvällen, efter jag satt mig i sovrummet kom Aiolos in. Han gav mig en underlig blick. Som om han granskade mig från topp till tå.
”Är det något?”, frågade jag honom och tittade in i hans tomma ögon. Men mer hann jag inte säga förrän han tryckte mig in mot den hårda väggen. Han höll hårt runt mina handleder fast mot väggen.
”Trodde du att jag skulle låta dig vara? Då hade du fel...”, sa han med en mörk ton på rösten.
”Du skrämmer mig Aiolos.”
”Kan du inte bara hålla tyst?!”
”V-vad gör du?”, frågade jag med en darrig ton även om jag kunde gissa mig till vad han skulle göra frågade jag. Han svarade inte mig. Han bara böjde sig ner och kysste min nacke och han sög på mitt skinn. I ett hårt ryck körde han ner mig på sängen. Men sin hand i min nacke tryckte han ner mitt ansikte i sängen. Denna natten skulle bli lång...
På morgonen var jag skakig. Benen och höfterna var ömmade riktigt mycket. Sugmärken täckte hela nacken och blåmärken fanns på hela min kropp. Jag grät tungt, intryckt i en hörna av sängen. Jag visste att han kunde se mig, men jag stannade där och försökte gömma mig. Tårarna flydde från mina ögon och strömmade ner för kinderna i floder. Hur kunde han, hur kunde han göra så här mot mig? Jag kände mig djupt sårad, han som verkade så vänlig, så kärleksfull tills att jag fått reda på affären med mor, men jag låtsades som inget hänt. Han trodde inte jag visste även om jag aldrig direkt har älskat mannen kändes det som om han drog ut mitt hjärta från mitt bröst. Jag visste att jag aldrig haft mer fel. Jag skulle berättat vad jag sett. Han trodde verkligen inte att jag visste men denna gången kändes det bara mer fel än dem andra gångerna.
En halvtimme senare hade jag lugnat ner mig lite, men jag var fortfarande upprörd det skulle han bara veta. Att behöva gå ut ur rummet sade åt min hjärna att den skulle börja protestera över varje steg jag tog. Men det fanns något i mig som ledde mig till köket. I köket bemötte jag Gali och mor. Gali gav mig den vanliga halvsura blicken, medan mor gav mig ett sött leende.
”Har du gråtit?”, frågade sedan Gali lite förvnat.
”L-lite... ”, stammade jag, och mötte hans blick. Mer han sa inte, utan lämnade köket med bestämda steg så att jag och mor kunde börja med frukosten. Jag tror hon märkte mina sugmärken, men hon frågade inte om dem. Vilket inte alls förvånade mig. Hon var bara sådan som aldrig verkade bry sig om hur andra blev behandlade, bara sig själv även om hon inte sa till när hon blev utnyttjad men till mig kunde hon klaga. Hon var så naiv.
När männen hade ätit låg jag på mina bara knän i köket och skrubbade golvet. Gali kom inrusande in igenom dörren som en stucken gris. Jag väntade mig verkligen inte det där. Hans plötsliga uppdykande gjorde att mitt hjärta slog en volt.
”G-Gali? Vad gör du?”, frågade jag honom med en darrig på rösten, medan han närmade sig mig.
”Hur kunde du!?”, röt han och jag blev förvirrad.
”Vad menar du?”, frågade jag honom med en tillbaka dragen röst.
”Du slog Aiolos!”
‘Vad pratar han om? Jag slog aldrig honom.’, tänkte jag innan jag frågade varifrån han fick den tanken.
”Han berättade det!”, svarade han. Det svaret slog som en knytnäve mot hakan, varför skulle Aiolos ljuga om något sådant? Jag har aldrig skadat den mannen, jag har inte ens höjt min ton emot honom. Då röt Gali till och sade att jag skulle bli bestraffad för mitt brott. Han höjde den ena handen för att slå till mig, snabbt var jag uppe på dem ömmande benen och sprang. Jag sprang och sprang, ut i skogen bland alla tjocka träd. Den kalla vinden blåste mot mig och skapade motstånd. Jag visste att Gali skulle finna mig, hur långt jag än sprang skulle han alltid hitta mig, var jag än gömde mig på jorden skulle han hitta mig. Jag brydde mig inte, inte just nu. Jag ville bort, sjunka ner i genom marken skulle sitta fint nu. Bort från denna man och hans aggressiva beteende. Men som sagt, var jag än gömde mig på jorden skulle han hitta mig. Det kändes så i alla fall. Om inte han skulle hitta mig, skulle någon annan slå mig för att vara ute utan en man i min närvaro. Snart blev mina ben blev trötta och jag slutade springa. Huvudet började också snurra på grund av det lilla syre jag fått i mig. Jag sjönk ner vi en stor trädstam. En timme senare hittade Gali mig nersjunken vid ett trädet. Han kollade ner på mig med samma tomma men samtidigt arga och ilskna blick.
”Nu ska du få vad du förtjänar!” , sa han och drog upp mig längs trädstammen. Han grep tag i min handled och greppet blev bara hårdare och hårdare för nu var han arg. När vi närmade oss vårt hem så hörde vi hur Aiolos och mor bråkade, de röt på varandra. Inte för att Gali brydde sig, inte än i alla fall. Så fort vi kom hem tryckte han in mig i ett förråden, han band fast mig till en av de stadigaste hyllorna. Precis när han bundit fast mig till hyllan, tjöt mor i smärta, vilket fångade hans uppmärksamhet. Som en pil försvann han ur förrådet och in i huset. Aiolos hade slagit henne vilket var mycket märklig efter som att dem brukade älska tillsammans. Jag hörde från förrådet hur far skällde ut Aiolos för att han gått så långt till att slå sin mor.
”Hur fan vågar du ens göra så din idiot!”, skrek Gali på Aiolos som sprang ut ur huset av rädsla, väl medveten om att hans far skulle slå honom så fort han fick tag på honom. Gali sprang efter, hotfulla ord och varningar vällde ut ur munnen på honom. Snart var dom långt i från huset. När tystnaden tog över var det enda som hördes var mors snyftningar. I samma stund hörde jag Publius. Deras andra son. Jag hörde Publius steg som gick runt för att hitta det förrådet jag satt i. Jag vågade dock inte ropa på honom allt för högt om Gali lurandes skulle stå någonstans. Publius steg upphörde.
”Justina!? Är du här?!”, ropade han och upprepade meningen hela tiden. Jag vågade först inte svara utan lyssnade i fall jag kunde höra min fars röst... Tillslut svarade jag.
”Jag är här! I förrådet bland redskapen!”, svarade jag. Små försiktiga steg hördes och dörren började släppa in ljus. Han gav mig en chockad och en halvt skrämdblick. Han knöt upp repen som Gali knutit fast mig med, dem hade även lämnat röda märken efter sig på mina överarmar. Vi sprang in till mor och kramade henne tröstande. Mor betydde verkligen mycket för Publius. Han älskade och uppskattade henne djupt, till skillnad från Aiolos som älskade att utnyttja henne. Publius hatade när hon blev utnyttjad, men vad hade han att säga till om? Männen skulle ha makten över kvinnorna och kvinnorna hade ingen rätt att säga till. Männen skulle inte heller protestera mot hur man behandlade kvinnorna det kunde stå en dyrt. Publius torkade bort hennes tårar medan hans hyschade lite lätt. Det fick henne att le, hon hade favoriserat Publius som sin bäste son med tanke hur han alltid tagit hade hand om henne. Publius och jag hjälpte då mor upp på benen igen, jag log när jag såg att hon hade ett litet leende på sina läppar. En lycka spred sig i kroppen. Men den lyckan varade inte länge. Gali hade fångat Aiolos och gett han den bestraffning han var värd. Sedan hade han dragit med honom hem. Gali flög på Publius med all ilska han hade inom sig. Att han hjälpte oss kvinnor tyckte Gali var sanslöst. Men det tyckte varken mor eller jag var fel. Snabbt samlade jag mod och bröt in allt.
”Du slår inte honom!”, röt jag. ”Vi kvinnor förtjänar lika väl samma rättigheter som ni män!Publius verkar vara denne enda mannen som ser det! Ni idioter får väl fatta att vi kvinnor är människor också! Vi vill också kunna yttra oss, vi vill också kunna gå fritt ute utan att behöva en jävla man där! Vi vill inte bli utnyttjade om ni inte förstår det! Jag hoppas stort att kvinnorna i framtiden inte kommer att leva med sådana idioter som ni är! ”
”Jävla hora! Va fan får dig att tro att du kan höja rösten åt mig!!”, skrek Gali. Han tryckte mig mot väggen och han höjde handen mot min kind. Mitt ansikte var varmt och luftdraget blev allt kraftigare...
Jag vaknade med ett ryck. Slaget som var på väg mot min kind kändes så verkligt. Luftdraget från min fars händer slog mot mitt varma ansikte. Detta var verkligen en dröm som jag inte ville uppleva igen. Jag slog min blick mot den digitala väckarklockan. De röda digitala siffrorna lyste starkt i mörkret. 03:43. Jag kände hur mitt huvud dunkade. Den här mardrömmen hade verkligen tagit kål på mig. Sängen var varm och inte alls behaglig att sitta i. Tyst hasade jag mig ner för sängen och kände mig fram ut ur rummet till trappan. Samtidigt som jag stöttade mig mot trappräcket för att inte snubbla hörde jag Abbys tassande steg på nedervåningen. Helskinnad kom jag ner för trappan, möttes av Abbys varma andetag mot min hand och letade mig framtill ljusknappen. Spotlightsen tändes och jag kisade med ögonen. Jag tog mig fram till diskbänken, plockade ner ett glas från ett av skåpen och fyllde det med kallt vatten som jag sedan bar till vårt ekbord. Nedsjuken i en av dom matchande ekstolarna la jag märke till en lapp som låg på bordet, en lapp från min man. På lappen visade sig att det stod:
Hej älskling!
I och med att du verkar så fokuserad på det du hittat på ne ville jag inte störa dig. Men du ser väl den här lappen nu när du tar din vanliga runda i huset för att kolla att allt är som det ska. Jag ska i alla fall upp tidigt imorgon som du redan vet men vill bara påminna dig igen. Hoppas du nu hittar det du skulle ha och det verkar det ju verkligen som du gjort ;).
Ha en bra dag imorgon och låt inte internet ta över ditt vardagliga liv nu.
Puss & Kram
Jag kände bara hur tomheten fyllde mitt huvud. Varför satt jag ens här? Det var ju bäckmörkt ute, den enda anledningen till att jag ens var vaken var att jag hade en dröm. Kanske borde jag lyssna på min man inte läsa mer om kvinnorna på antiken? Att jag börjat tänka på detta och att jag ens tagit mig tid till att läsa om dem har ju bara förändrat hela mitt liv på några timmar. Jag hade till och med glömt min vanliga runda som jag alltid brukar ta innan jag lägger mig för att kolla att allt är okej. Vilket jag gjorde enda sedan jag varit fyra år efter att min bror skrämt livet ur mig med en spökhistoria. Vattenglaset som jag jag hämtat hade jag inte ens rört bara suttit helt paralyserad på köksstolen. Köksklockans tickande ekade i det tomma köket, i min hand tog jag glaset och släckte. Köket blev bäcksvart och jag kände mig blind för en stund. Efter att jag vant mig vid mörkret gick jag tyst upp för trappan och la mig tillrätta i den svala sängen.
Den starka morgonsolen sken genom en springa i dom bruna persiennerna. Samtidigt som jag sträckte på mig ringde min väckarklocka, 7:30 som alla andra dagar i veckan. Snart behövde jag inte ens en väckarklocka i och med att jag vaknade av mig själv. Smidigt och lätt ryckte jag till mig min morgonrock som låg på stolen bredvid sängen. Samtidigt som jag trädde på mig den gick jag in till barnen för att väcka dom. När alla var uppe gick vi ner till köket för att äta frukost. Radions musik dånade ur högtalarna, kaffet kokade, mackorna rostades allt gick som en dans. Doften av kaffe och bröd spred sig i köket och frukosten var när som helst klar. Det var inte bara jag som kände doften av frukost. På klädda för en ny dag kom barnen inrusandes i köket och tog plats vid köksbordet. Frukosten slank snabbt ner och lätt ställde jag in disken i den rostfria diskmaskinen. Tuva och Vida hämtade sina saker som dom skulle ha med sig och jag bytte om. När vi hade klätt på oss ytterkläderna påbörjade vi promenaden mot dagis. Så klart tog vi Abby med oss. Dagen hade börjat bra med solsken men på hemvägen började molnen dra in och det började mörkna. Jag gick in en snabb sväng in på biblioteket för att låna lite böcker, böcker om kvinnorna på antiken var mitt mål. Jag loggade in på den gamla sökdatorn som stod vid några andra datorer. Jag fick fram två träffar och begav mig direkt till hyllan. Böckerna stod tydligt och synligt. Väl hemma igen torkade jag av Abbys blöta tassar och gick in i vårt vardagsrum för att elda lite i kaminen. Värmen i rummet steg och lågorna blev större och större. Precis efter att jag slagit mig ner i soffan avbröts lugnet när telefonen ringde i köket. Den glada melodin blev starkare efter varje sekund som passerade. Precis i tid hann jag fram för att svara.
”Hej det är Freya.”
”Hej syrran.” Det var min syster Ida som ringde, hon skulle bara kolla hur det var och vad jag höll på med nu för tiden. I och med att hon bodde i Dalarna och jag i Gislaved så träffades vi inte alls ofta med vi hördes av via telefon så ofta vi kunde. Jag berättade om mitt nya intresse för kvinnorna på antiken. Det var inte helt en nyhet för min syster men så stark som mitt intresse var nu hade det aldrig varit. Jag berättade även om mitt senaste dygn som varit helt annorlunda. Hon blev inte direkt arg på mig men hon höll med min man med att jag skulle tänka efter för på det sättet jag beskrivit mina senaste 24 timmar var inte den vanliga Freya. Den vanliga Freya som var ambitiös, välplanerad och hade rutiner på det mesta. Innan vi avslutade vårt samtal pratade vi lite om våra släktböcker som hon hade nere i sin källare. Böckerna sträckte riktigt långt bak i tiden och innehöll födelse och dödsdatum på släktingar. Tyvärr inte ända bak till antiken men när mina förfäders förfäder släktforskade hittade dom en hemmafru som var ingift i en rik familj som bodde i en liten by under antiken, vid namnet Justina. Diskussionen om släktböckerna varade ännu en stund och det kändes som vi pratat i evigheter. Mina ben började bli trötta och jag sneglade på de digitala siffrorna på spisen. 10: 37. Vi hade pratat i en och en halvtimme nu så det var dags för båda att gå tillbaka till sitt vanliga liv. Telefonen gav ifrån sig en ton när jag klickade på den röda luren. Jag styrde mina steg in i arbetsrummet med Abby i hasorna. Jag klickade lätt på startknappen och datornskärmen lyste upp medan jag hörde datorn starta. Det tog inte lång tid innan jag satt surfandes på safari på jakt efter utvecklingen för kvinnornas rättigheter. Jag skrollande lite bland träffarna och hittade en hemsida som ett litet museum uppdaterade. Med ett lätt klick kom jag till inläggen med kvinnornas rättigheter på antiken. Vid listan av publiceringsdatum fann jag rubriken ’Rättigheter på antiken’. Med det ett enkelt klick fick jag upp små underrubriker med tidsperioder och sen liten text till. Jag sökläste och hittade snabbt ‘Det antika Rom’. Jag började djupläsa texten som berättade:
Förr i tiden hade kvinnorna det väldigt svårt. Dem låg i underläge. Männen hade gott som all makt om kvinnorna som inte hade något att säga till om. För att kvinnan skulle kunna vistas utan för huset hon bodde i behövde hon ha en man i sin närvaro. Kvinnorna utnyttjades grovt, både som arbetsslavar men också som sexobjekt. Mannen kunde bara leka med kvinnan som en liten grankotte. Om en kvinna protesterade kunde det stå henne dyrt, om hon vägrade arbeta blev hon ofta svårt misshandlad. Som man var det fel att tycka synd om dem utnyttjade kvinnorna och man fick absolut inte hjälpa en utsatt kvinna. Som tur steg deras rättigheter. Under antiken i Rom fick kvinnan mer rättigheter men det berodde så klart också på var hon bodde. På vissa ställen kunde hon få gå ut själv och på vissa ställen visade man kvinnorna mer respekt.
Orden från sammanfattningen lugnade något i mitt inre. Att kvinnornas rättigheter blivit fler har betytt väldigt mycket för oss idag. Vi får gå ut utan att ha en man i närheten, vi kan rösta i val, vi har lika rättigheter som männen och vi får säga nej. Så som samhället ser ut idag är tack vare att kvinnornas rättigheter blev fler. Nu har vi lika rätt att påverka vårt samhälle och vi kvinnor kan också se problem i samhället som männen kanske inte ser, det är bra för att då kan samhället utvecklas med hjälp av både manliga och kvinnliga åsikter och syner på problemen. Det är alltid i stort sett kvinnan som tagit hand om hushållsarbetena och passat barnen om dem inte gjort det vet vi ju inte hur många vi varit idag eller hur vi levt. Det är ju trots allt kvinnorna som uppfostrat barnen i dem flesta fallen. Hur barnen blivit uppfostrade har hjälpt till för nytt tänk och gett påverkan på deras intresse för att utveckla samhället. Det finns yrken idag som vi kvinnor är som gjorda för. Saker som vi förstår oss bättre på. Vi kan hjälpa andra kvinnor som sitter i olika situationer som en man inte kan föreställa sig hur det är att vara i den situationen. Tyvärr finns problemet att kvinnor fortfarande inte är helt jämställda med männen. En kvinna kan ha samma arbete och göra exakt lika mycket som en man men får ändå mindre i lön.
Kvinnorna som lever i Sverige kan man säga att dem är lyckligt lottade. Ute i världen har kvinnorna inte samma rättigheter som i Sverige. Dem har inte rätt till att säga nej, vad de tycker eller att bestämma över männen.
Nu kunde jag lägga allt bakom mig.
Källor:
http://www.ne.se/kvinnans-historia
http://www.ne.se/enkel/romerska-riket
Källor:
http://www.ne.se/kvinnans-historia
http://www.ne.se/enkel/romerska-riket
