Mitt avslutningstal

Nio. Nio år i grundskolan, dessa år har varit som en road trip utan destination som nu lider mot sitt slut, men med en vägbeskrivning på början av min nästa road trip. Som en ensam sjuåring påbörjade jag min resa utan att veta hur åren framför mig skulle se ut. Vart denna resa skulle leda mig hade jag ingen aning om. På resan har jag inte varit själv. Vid olika tillfällen under resan finns det fler eller färre personer som åkt samma väg som jag.

Början var trög och tråkig. Var det verkligen inte mer än 30 km på den här vägen? Att vara blyg och hamna bland en massa främmande människor var lite som att vara lost och inte veta vilken avfart man skulle välja för att förhoppningsvis komma ut på en snabbare väg. Ett år senare när jag gick i tvåan verkade det som jag hittat en lite snabbare väg, det måste varit  50 km här i alla fall. Jag hade hittat saker som intresserade mig, vi alla kan nog komma ihåg alla tal, talföljder, räknesätt för att inte tala om de uppgifterna där man skulle räkna ut ett tal och färglägga med en färg beroende på vilket svar man fick. Sen kan vi alla nog också minnas det där datorkörkortet man skulle ta. Vilket förövrigt var lite roligare än annat man gjorde i skolan, som att läsa böcker för min del. Efter att visat läraren hur du kunde sätta på datorn, öppna, skriva, spara, skriva ut ett dokument fick du det det efterlängtade datorkörkortet. Nu gick det i 70 km!

Då jag trodde att en snabbare väg fanns framför mig var det som ett vägarbete hindrade mig att hålla 70 km. Trean innebar en ny klass. Blygheten var tillbaka men jag genomförde inte resan ensam. Bland alla andra på vägen hittade jag en vän för livet, Sandra. Nu var vi nere på 50 km igen. Under hela 3:an och 4:an var det matte som fick mig motiverad, no var ett ämne som jag fastnade för direkt! Jag blev ännu mer motiverad när jag hittade mitt drömyrke. Jag skulle bli läkare,det fick mig att se slutet av detta vägarbete. Rätt hade jag sätt, jag var nu förbi vägarbetet och uppe i 70 km igen! Strax efter blev vägen till en 90 väg och alla bra stunder gick 100 gånger snabbare. Mitt under denna 90 väg gick jag nu i 5:an och 6:an. Intresset för matte och no utvecklades ännu mer under dessa två sista år på Hubbe. Allra sista tiden i 6:an gick i 100 km. Jag längtade så mycket efter att få börja högstadiet, få byta skola, börja i ny klass, få nya vänner, nya lärare och framför allt så tog det mig närmare mitt drömjobb.

Det kändes som att sommaren mellan 6:an och 7:an gick extremt långsamt, men så långsamt gick det inte. Men jag var nog nere på 70 km. Jag var förväntansfull på att börja på ny skola, få ny klass och nya vänner. Trots att det kändes som att det tog 100 år innan sommarlovet var över behövde jag inte längta själv. När vi var fem år skiljdes vi som bästisar och på sommaren återförenades vi som bästisar igen. Många av er kan nog hennes namn men för er som inte vet är namnet Minna.

Tanken på att kunna köra i 100 igen var bara att glömma. Den positiva tanken jag hade på att börja 7:an blev inte så positiv som jag tänkt mig. Vägen blev jobbig igen och tiden gick saktare. Det var som att jag var lite lost och inte visste vilken väg jag var på. Definitivt visste jag inte vart jag skulle köra. Att hålla farten var också lite svårt. Hela 7:an och nästan hela 8:an var jobbig. Den tiden bestod av bråk i klassen, särskilt bland tjejerna. Klassen var ingen klass. Den var grupperad och killarna var verkligen inte ett alternativ till vänner. När vi tänker tillbaka på allt tjat som våra klassföreståndare la ner på att vi bara skulle blanda oss i matsalen och inte bara sitta med våra “vanliga” vänner kan vi nästan skratta åt idag. För i 8:an vändet det. Det var som att alla insett hur fantastiska alla var på sitt eget lilla vis. Alla började prata med varandra och på skolavslutningen var det nästan lite sorgligt att bryta upp kontakten under några månader.

Tiden i 9:an har gått snabbt och det känns som att komma ut på motorvägen, det har gått för snabbt. Det betyder även att denna resan lider mot sitt slut. Det känns både konstigt, kul, lite sorligt men ändå så spännande! Trots att 9:an gått i 110 eller mer har det hunnit hända en massa saker! För detta är ett år kommer jag aldrig glömma! Året har bestått av en massa oväntade saker. Jag trodde att jag hittat mina vänner men tydligen hade jag inte det, jag har fått ännu fler vänner!

Ett speciellt minne som kommer påminna mig extra mycket om denna klassen är lägerskolan. Stämningen blev så mycket bättre i samband med lägerskolan, vi kom närmre varandra och vi blev helt enkelt en tajtare klass. Tillskillnad från 8:an blev killarna ett alternativ att prata med, de blev även ett alternativ till vänner. När jag började på Gunnesbo trodde jag aldrig att jag skulle frivilligt säga ett ljud till vissa personer men där hade jag så fel! Känslan jag har idag är att de alltid kommer att finnas med mig på vägen på ett eller annat sätt.

Även att det sista året bestått av många måsten för att nå fram till den oklara destinationen finns den nära. Prov, efter prov, efter prov har tagit oss närmare slutet. Jag har min vägbeskrivning och vet vart jag ska köra när jag hoppar in i bilen igen.

Nu kan vi alla skymta vårt mål. Där borta vid horisonten finns vårt mål som vi tillsammans kämpat mot. Trots att vi inte kunnat hålla samma fart hela vägen finns målet där…

Jag hoppas att alla har en lika bra vägbeskrivning med er när ni ska påbörja er nästa road trip, vi ses kanske på vägen?

Resultat EM-arbete

Måndag	Tisdag	Onsdag	Torsdag	Fredag	Lördag	Söndag
Kör till Svane & Hem		Kör till Crazy Feet, Högevall & Hem	Kör till Högevall & Hem	Kör till mataffären & Hem	Kör till Eslöv & Hem	Kör till Högevall & Hem
		Crazy Feet & Hem

Måndag: 2 mil

Tisdag: 

Onsdag: 4 mil

Torsdag: 2 mil

Fredag: 6,6 km

Lördag: 5 mil

Söndag: 2 mil

Idag kör vi i snitt 15,6 mil/vecka.

Vi har minskat vårt snitt med 11,6 mil per vecka. 

Våra bensinkostnader

15,6*0,45=7,02l/vecka

Bensin priset är 14,51 kr/l

7,02*14,51= 101,8≈ 102 kr/vecka

I snitt kör vi nu 15,6 mil/vecka. Alltså har vi minskat vårt mil antal med 11,6 mil! Det är en stor förändring vilket gör att våra bensinkostnader nu är 102 kr/vecka. Nu sparar vi 78 kr i veckan. 

PM

Bakgrund:

Ett av de stora miljöproblemen som finns idag är att temperaturen stiger. Växthuseffekten ökar och det blir varmare på jorden. Det främsta problemet är vårt utsläpp av koldioxid. En av de vanligaste anledningarna är när de fossila bränslena förbränns, bland annat när vi kör bil. I dagens samhälle sitter de allra flesta i bilen trots att det är mycket lättare att transportera sig med kollektivtrafik eller cykel. Detta gör att våra bilar släpper ut en massa onödig koldioxid som gör att vår planet blir varmare. 

Runt jorden finns det ett lager som heter atmosfären. Den håller kvar värmen så att vi har den temperatur på jorden vi har idag, utan den hade det varit mycket kallare och vi hade inte kunnat leva här på jorden. Atmosfären släpper igenom strålningen från solen. En del av strålarna reflekteras ut i rymden igen medan en del stannar kvar. Det som stannar kvar studsar mot jordytan och den värms upp. De strålar som studsat mot jordytan kan inte alltid studsa ut i rymden igen eftersom de växthusgaser vi har i atmosfären stoppar strålarna. Strålarna blir kvar i atmosfären och gör att jorden värms upp. 

De kan också träffa vattenytan och värmer då upp vattnet. När vattnet bli varmare smälter isarna underifrån och blir mindre. I norr och söder är det faktiskt isarna som reflekterar tillbaka solstrålarna men om de fortsätter försvinna kommer fler och fler strålar att reflekteras mot vattenytan och smälta glaciärerna. När glaciärerna försvinner kommer vattennivåerna att höjas. I flera tusen år har glaciärerna varit frusna men har nu börjat smälta på grund av att vi inte tänker på hur vi lever. Vattennivåerna har höjts med 15 cm och fortsätter det kommer det att bli översvämningar och städer som ligger nära vatten kommer att hamna under vatten. I temperaturmätningar som gjorts har jordens medeltemperatur stigit med 0,6-0,9 grader de senaste 100 åren.  Även om det inte låter mycket spelar det stor roll för vårt klimat på jorden. 

Att få tag på de fossila bränslena som våra bilar går på är också en process. För att vi ska kunna få fram bränsle till våra bilar behöver vi borra och transportera den, t.ex från Saudiarabien eller USA. Transporten från de länder som äger oljan släpper ut koldioxid. Oljan borrar vi upp från havsbottnen. Oljan är ett av de vanligaste fossila bränslena vi har idag, det är dock ingen förnyelsebar källa. Oljan är från början gamla växter som utsatts för hög temperatur och högt tryck under flera miljoner år och omvandlats till olja. 

Vad gör vi när vattennivån höjs, glaciärerna börjar smälta och jorden blir varmare?

Metod: 

Eftersom utsläppen av koldioxid är ett stort problem har jag valt att påverka de i min närhet, särskilt de i min familj att åka mindre bil. Då vi bor i Lund finns det goda möjligheter till att transportera sig både med kollektivtrafik eller cykel. De flesta bilar går på fossila bränslen, vilket inte är bra för miljön eftersom att de släpper ut koldioxid när man kör. Korta sträckor och stadskörning förbränner mer. Alltså släpps det ut mer koldioxid. När man kör korta sträckor och bilen är kall drar den mer än när du kör längre sträckor och bilen är varm. När motorn är kall går det åt mycket mer bensin på korta sträckor. Vi kör många korta sträckor inom Lund där vi helt enkelt kan transportera oss med kollektivtrafik eller med cykel. I min familj ska jag informera om hur växthuseffekten fungerar och dess konsekvenser. Alltså vad som kommer att hända om temperaturen ökar. Även vilka konsekvenser det kommer att få i framtiden. När det gäller bilkörandet ska jag förklara för dom hur vi kommer att göra bilen en tjänst om vi skippar de onödiga korta sträckor. Vi kommer att slita mindre på bilen och spara bensin. 

Konsekvenserna av växthuseffekten kommer kanske inte att påverka mina föräldrar i framtiden men det kan påverka mig och min syster, jag vet att mina föräldrar kommer att ta till sig för att de vill att jag ska ha det bra i framtiden. Om min syster tar egna initiativ till att cykla eller att ta buss till skolan och träningar kommer jag som belöning att hjälpa henne mer med hennes läxor i matte och no. Om mina föräldrar börjar planera sina körningar så att de minskar (ni kan se ett körschema i min propagandadel) ska jag hjälpa till mer hemma.

När vi märker att vi behöver tanka mindre eller att bilen inte står ute lika mycket har vi nått resultat.

Jag har gjort en hemsida: http://rullaforframtiden.blogspot.se

Växthuseffekten. http://www.ne.se/enkel/växthuseffekten, Nationalencyklopedin, hämtad 2014-02-26.

http://www.svenskenergi.se/Global/Dokument/Branschrekrytering/Energikällor%20.pdf , hämtad 2014-02-26

Utkik Geografi 2013 Bo Andersson, Anna Windirsch och Gleerups Utbildning AB hämtad 2014-02-26

Konsumentverket http://www.konsumentverket.se/vara-omraden/bilar-och-fordon/miljotips-for-bilagare/drivmedelochutslapp/ 2014-02-24

http://sv.wikipedia.org/wiki/Fossila_bränslen 2014-02-26

TitaNo Fysik 2011 Ingrid Monthan och Gleerups Utbildning AB

http://www.ne.se/enkel/fossila-bränslen 2014-02-27

http://corporate.vattenfall.se/om-energi/el-och-varmeproduktion/olja/ 2014-02-27

http://www.trafikverket.se/Privat/Miljo-och-halsa/Dina-val-gor-skillnad/Sparsam-korning/ 2014-02-27

http://www.uppsala.se/sv/Boendemiljotrafik/Miljo--halsa/Luftkvalitet/Motorvarmare/ 2014-02-28

Jag har valt att använda NE som källa för att jag ser den som en tillförlitlig källa. De texter som är publicerade på NE har granskats innan det publicerats. På NE kan inte vem som helst heller gå in och ändra texterna vilket gör att det som står på NE är mer tillförlitligt. 

Konsumentverket har jag använt för att det är en statlig myndighet. Eftersom att den är statlig tycker jag att man kan lita på den. En annan myndighet som jag har valt att använda mig av är Trafikverket. Eftersom att de står för planering och ansvarar för byggandet av järnvägar, vägtrafik, sjöfart och luftfart tycker jag att de kan sin sak och inte är någon hemsida en vanlig person har skapat. Den text jag kollade på var även kollad senast 2013-12-02 vilket är för några månader sedan. Det är inte så länge sedan och den känns vettig.

Svensk energi är en branchförening med ungefär 380 olika företag. Jag har inte använt mig av så mycket fakta här ifrån men den information jag har tagit här ifrån har jag jämfört med andra källor som jag ser som ännu pålitligare. 

Vattenfall jobbar med att handla och sälja el. Det är ett stor elbolag och jag tycker att de kan sin sak. Vi får idag vår energi ifrån de flesta fossila bränslena och den fakta jag har tagit därifrån är om oljan. Den jag har jag också jämfört med faktan i mina böcker och NE. Sidan uppdaterades senast 2013-10-16. Det är ganska nyligen och det känns inte som om uppgifterna har ändrats så mycket sedan dess.

Uppsals kommuns hemsida har jag kollat lite om hur det fungnerar med förbrukningen när bilen är kall. Den fakta jag hittade där ifrån stämde med den jag har hört ifrån lärare. 16 oktober, 2012 var senast sidan var uppdaterad vilket är ett tag sedan. Men eftersom att jag inte använt mig av så mycket fakta därifrån känns den ganska relevant. Det som stod där har jag som sagt också hört från mina lärare. 

Gleerups har jag valt att ta för att det är böcker som vi använder i skolan väldigt mycket. Våra lärare använder sig också av de och det som står i böckerna har även lärare berättat om. Lärarna har också sagt att vi ska använda oss av böcker och då är det en tillförlitlig källa. 

Oönskad

Framtid/nutid 

Boken utspelar sig 2140. Man har kommit på en medicin som gör att man inte åldras. Det är ett väldigt strängt samhälle med en massa stränga regler. De stränga reglerna har man för att om man tar medicinen så har man gått med på att inte skaffa barn, eftersom att du lever för alltid. Det är dyrt att flyga och elkostnaderna är höga.

Långt liv

Långt liv är en medicin som gör att man inte kan bli sjuk, åldras och man dör inte. Från början när medicinen upptäcktes var det olagligt att ta den eftersom att myndigheterna då var tvungna att betala ut mer pension för att man inte dog. Då fick man bara ta den om man var sjuk. Senare tillät myndigheterna att man fick ta långt liv men då skulle man skriva på ett kontrakt och man fick inte skaffa barn. Myndigheterna sparade då pengarna de la ut på sjukvård, för ingen blev ju sjuk. Medicinen gjorde folket immuna mot alla sjukdomar. Det fanns de som fuskade och skaffade barn ändå. De barnen som föddes blev då oönskade. De personer som slutade ta medicinen, avhopparna fick däremot skaffa barn. 

Jag tycker att det finns både för-och nackdelar med medicinen. Nackdelarna är att man inte kunde gå i pension. Tog man medicinen åldras du inte. Detta blir billigare för staten, de behöver inte betala ut pension till de gamla. Det som är fördelen med långt liv är att man inte blev sjuk och man åldrades inte. Att inte åldras är ju både bra och dåligt. Det kan vara kul att leva för evigt och att aldrig bli gammal eller sjuk. Men att jobba och leva samma liv hela tiden kan bli ganska tråkigt. 

Miljö

Miljön på Grange Hall, uppfostringsanstalten för oönskade känns inte som hemtrevlig. Det är grått och mörkt. Taken och fönsterna är låga för att behålla värmen lättare. Det är instängt. Det bli väldigt kallt på vintern och väldigt varmt på sommaren. Det finns klassrum där det finns små bänkar som står tätt intill varandra. Det finns även en matsal. Maten som de oönskade får på Grange Hall är smaklös och billig. 

Det finns tre olika avdelningar på Grange Hall. En för tjejerna, en för killarna och en för småttingarna. I varje sovsal finns det ett visst antal tvål och tandkräm. Använder man mer än det man fått tilldelat sig får man straffarbete men det finns en ansvarig som ska se till att det räcker.Det finns korridorer som ser likadana ut, med gamla element och gardiner som täcker fönsterna. Man använder ingen onödig elektricitet. De har alltså ingen tillgång till dator eftersom att den tar för mycket ström. Kameror som ska övervaka de oönskade finns också. 

Jag tycker att miljön på institutionen verkar väldigt tråkig. Det känns inte som en bekvämlig miljö att bo i. Väldigt trist. Det känns inte som att det finns mycket att göra där, lite som ett fängelse. Man verkar inte heller lagt ner något större intresse på maten.

Annas hemlighet

Anna har en hemlighet. Det är att hon har ett födelsemärke på magen som ser ut som en fjäril, enligt Peter. Mrs Pincent tycker att det ser ut som en död mal och säger att det är guds sätt att märka Anna som oönskad. Anna skäms över födelsemärket och har inte berättat om det för någon för att hon är rädd att hon ska bli mobbad. Anna skriver även dagbok, vilket inte är tillåtet. Hon har gömt dagboken i ett hål bakom ett badkar. 

Anna och Peter

Anna tycker att Peter är en korkad bråkstake. Anna tycker att han är irriterande och är inte den som lyssnar på det som sägs till han. Han agerar som att han tycker det är coolt att sitta i isoleringen. Anna tycker att han är en person som tycker att han är bättre än alla andra. Anna litar inte på Peter och Peter säger även att han känner Annas föräldrar.

Husfruns mentalitet

Mrs Pincent hade inte en bra barndom. Hon blev dåligt behandlad av hennes pappa som lämnade henne. Hon fick varken hjälp eller pengar av honom så att hon kunde försörja sig.  Då började hon jobba på Grange Hall. Eftersom att hon inte blivit så bra behandlad av sin pappa tog hon ut över de oönskade. Mrs Pincent är en person som hatar att inte bli respekterad av de oönslade. 

Språket i Språket

Många säger att språket är en del av ens identitet. Det är jag beredd på att hålla med om. För min dialekt säger väldigt mycket om mig. Tänk om alla skulle använda sig av samma dialekt, tänk om alla använda sig av samma kroppsspråk och exakt samma chattspråk. Hur skulle världen då se ut? Kan man säga att olika dialekter är olika sociolekter? 

Kvinnan jag såg i kön till kassan pratade definitivt inte samma dialekt som mig och använde sig av sitt kroppsspråk på ett helt annat sätt än vad jag gör. Om jag inte hade  pratat med den Skånska dialekten jag pratar utan i stället pratat Stockholmska hur skulle de som känner mig uppfatta mig då? De hade förmodligen uppfattat mig som bitchig, just för att de ser mig som den glada tjejen men Skånsk dialekt. Dock kan min dialekt ändras beroende på vem jag pratar med. Man kan säga att jag använder mig av olika dialekter som en slags sociolekt, lika så med mitt kroppssråk. När jag pratar med min släkt och mina närmsta vänner pratar jag en tydlig Skånska. Ett tydligt exempel på när jag använder mig av ett annat kroppsspråk och en annan dialket är när jag har en gruppdisskusion med personer som jag normalt inte prata och umgås med. Då ändrar jag min diaket och mitt kroppsspråk automatiskt, antaglien för att jag inte vill att de ska se mig osmart. 

Om jag pratar om något kul med mina föräldrar använder jag kanske mitt kroppspråk lite mer lugnt medan jag kanske använda mer gester med vänner. Jag påverkas också hur mycket hur de runt om kring mig använder sin dialekt och sitt kroppsspråk. Jag tror att det inte är bara jag som påverkas utan att man påverkas av de som är runt en, för att man inte vill vara udda. Vissa människor lägger kanske inte märke till hur de använder sitt kroppsspråk i olika situationer. Däremot man skulle övervaken en person i en hel dag för att se hur den använder kroppsspråket i olika situationer så tror jag verkligen att det skulle personen ändra kroppssråk beroende på vilka som är runt om den. För man vill inte vara den som är udda. 

Är chattspråket en sociolek då? Hänger chattspråket ihop lite med kroppsspråket? Kroppsspråk och chattspråk kan misstolkas på lite samma sätt. Om man står och pratar om något kul men har armarna i kors och en nedstämt ton på rösten tror jag att många skulle tolka den personen som och konstig. För vem står och pratar om något men verkar sur? Inte många! Vi är inte heller vana att se personer göra det så jag tror då att man dömer personen mycket snabbare om det är en annorlunda situation som sker. 

Lite så också med chattspråket. Om jag får en bild på en ny tröja och jag svarar ”Vad fin.” så kommer personen tolka det som att jag inte alls tycker om den. Om jag då istället skriver ”Vad fin! :D”  Då kan personen verkligen tolka det som att jag gillar den. Men jag tycker att chattspråket är ett litet eget språk för det innehåller oftast lite mer slang än det vardagliga språket. Man kanske inte orkar skriva ut ”vad gör du?”  och skriver då istället ”vgd?”. Men hur skulle det om gick runt och sa ”vgd” till varandra i samma tonläge? Det hade verkat väldigt opersonligt. Orkar man inte skriva Mc Donalds skriver man oftast donken istället. Donken är ett slangord som många även använder sig av i sitt vardagliga språk. Chattspråket kan ju också ha olika sociolekter. När jag skriver till min faster på facebook skriver jag inte alls med lika många förkortningar som jag gör när jag chattar med min kompis från Småland. Jag använder mig av mer så kallad vanlig svenska med min faster så jag skriver ”Hej” till henne medan jag skriver hur ”Hej” uttalas på riktigt bred skånska ”Haj!”. Chattar jag med en person som använder bara vissa förkortningar anpassar jag mig automatiskt efter hur den andra personens chattspråk är. 

Avslutningsvis vill jag säga att jag tycker att dialketer berättar förandra vem man är som person. Man kan använda sin dialket och sitt kroppsspråk som en sociolekt beoende vilka som finns i närheten. Chattspråket och kroppssårker lite samma sak för om man råkar glömma ett utropstecken eller en glad gubbe i ett meddelande verkar man sur. Använder man sig av surt kroppsspråk även om man inte är sur tolkar personer en som sur. Chattspråket påverkas också beroende vem man chattar med. Beroende då på vem man chattar med använder man slag och andra förkortningar olika.

Krönika

Bloggar

Jag klickar in på fanficbloggen. “Break Of Dawn - Chapter 21” är det som fångar mitt intresse och får mig att börja läsa tillbakablicken från det förra inlägget. Kapitel 21, ett efterlängtat kapitel. Snabbt tar jag mig igenom det nyskrivna inlägget. Jag funderar ett tag på vilken blogg jag nu ska välja, om det ska bli en blogg från Hollywood eller en fotoblogg. Tillslut klickar mig vidare till en av Sveriges största manliga bloggar. Han har just fyllt 18 och det ligger lite bilder på honom som liten. Det drar mina tankar mot hur liten världen har blivit. Är det de sjukt inspirerade bilderna eller är det de stärkande orden “Stay Strong” som håller en kvar på nätet?

Jag går ut för att hämta den nya Fridatidningen som just dimpt ner i brevlådan. “Exklusiv intervju” står med stor gul text på framsidan. Jag bläddrar mig fram till sidan 40 och får syn på de “nya” bilderna. Det som skulle vara en ny och exklusiv intervju är gammal . Med hjälp av de sociala medierna hade jag för längesedan fått reda på allt som står i tidningen. Jag bläddrar tillbaka till modesidorna. So last season, dem hade jag redan sett på modebloggarnas kroppar.

Det får mig att tänka på hur man fick reda på nyheterna riktigt långt tillbaka. Idag får jag dagens nyheter direkt när jag klickar mig in på en nyhetssida och nyaste modet på modebloggarna. Från början var det bara de rika och prästerna som kunde läsa. På det sättet man fick reda på nyheterna förr var dem gamla när de nådde fram till folket i byn. Lite så funkar det idag. Vi ungdomar är experter på allt inom mode, kändis och skvallervärldarna men vi har också fått bättre koll på samhället i allmänhet. Det är bara att ladda ner Aftonbladets app i mobilen så blir man genast mer uppdaterad. Alla kan väl känna igen sig i att föräldrarna frågar om man vet detta och detta om den kändisen som man egentligen fick reda på för en vecka sedan? Det är så typisk för mig. Jag klickar bara in på Facebook, Twitter, Instagram, bloggar och massa andra sociala medier så flashar de färskaste nyheterna upp. Hur gör mina föräldrar då? Jo, de läser dagstidningen och kollar på nyheterna, kanske en enstaka skvallertidning då och då. Hur nya är nyheterna då? Nyheterna i dagstidningarna är från dagen innan och nyheterna från Sydnytt är lite nyare men fortfarande inte lika färska som mina.

Världen har blivit väldigt liten med hjälp av alla sociala medier. Kolla bara på Justin Bieber. Idag har han gått om Lady Gaga med lite mer än sina 36 000 000 följer på twitter. Med runt  43 500 000 views på sitt klipp sitter i en soffa och sjunger “With You” av Chris Brown. Idag är han en stor flickidol tack vare youtube. Hade han varit lika stor i Svergie om han varit med i en talangtävling på tv? Det tror jag inte. Han blev känd på youtube och kan idag åka runt och turnera på olika arenor i världen. Sättet att bli känd är helt förändrat. Förr var youtube inte det stora sättet att få ett skivkontrakt. Innan fick man söka in till talangtävlingar eller gå ut på gatan för att försöka att bli känd. Idag kan du vara din egen manager. Det är helt enkelt väldigt lätt att bli känd idag.

Mamma ropar på mig:

“Har du hört om att One Direction kommer till Sverige i Maj?”

Suck, det fick jag reda på förlänge sedan på twitter.

Läxförhör 4 Dagar 4 Nätter

Amy och Roger är ju på en roadtrip. Amy kände sig inte trygg med att åka med Roger först, för att när hennes mamma berätta vem hon skulle åka med så kom hon inte på vem han var, att han var en barndomsvän. Men det har löst sig lite nu, i början av resan så var det väldigt spänt mellan dom.  I början så bestämmer de sig för att dom inte ska checka in på dom hotellen som Amy's mamma har bokar, dom kör inte heller enligt hennes beräkningar. Hon hade beräknat sträckor per dag, hur mycket bensin, tid, pengar dom behöver, antalet dagar det kommer att ta och bokat varsitt rum åt dom. Men dom väljer alla fall att köra sin egen väg och vid första stället dom stannar vid är ett ställe där Amy tillbringat mycket tid som barn. Amy's mamma ringer och frågar varför dom inte checkat in på hotellet så hon börjar bli orolig. Hon ringer tillbaka och svarar att honn inte ska oroa sig och att allt är bra med dom.

Andra ställen dom stannar toll och bor på är ett hotell där dom kallar sig makarna Edell för att receptionisten frågar om dom är makarna Edell när dom kliver in i lobbyn. Även om rummet är avbokat är det sparat. Dom har då fått bröllopssviten. Nästan dag vaknar dom klockan 11 och får betala extra. Nästan natt blir vid ett collage. Där bor dom med Rogers kompisar. Amy's mamma är fortfarande orolig och ringer och frågar varför dom inte checkat in någonstans.

Så problem är nog sen att berätta för amys mamma varför dom inte checkat in på dom bokade rummen och om dom kommer att hinna fram i tid.

Fyra dagar Fyra nätter

Jag läser boken 4 Dagar 4 nätter. Den handlar om Amy som bor i Kalifornien. Men nu så ska hon lämna Kalifornien för att flytta till sin mamma som bor i Connecticut. Hennes pappa dog i en olycka, sedan dess har Amy inte velat sätta sig bakom ratten. Hennes mamma har fixat så att hon och barndomsvännen Roger ska åka tillsammans för att han ska besöka sin pappa. Vilket Amys inte är glad för, för henne är Roger som en främling. Men när hon får se Roger blir hon lite osäker på sig själv, hon tycker inte att hon är bra på att prata med söta killar. Amys mamma har skickat en resbok så att hon kan skriva i den och spara minnen från resan. Amys mamma har planerat hela resan väldigt noggrant, bokat hotell. På vägen så bestämmer sig Amy och Roger att dom inte ska checka in på det första hotellet, dom åker till Camp Curry där Amy tillbringat tid som liten med sin pappa och sin bror Charlie. Tur har dom som lyckas få den sista lediga stugan, problemet är att det bara finns en säng. Mitt i natten vaknar hon av att Roger pratar med sitt ex. 

Amy och Roger fortsätter sin resa på USA's ödsligaste väg. Highway 50. Dom stannar vid en liten bensinstation där dom köper lite att äta och så pratar dom lite med kassörskan.  Dom tror att dom är i Fallon men det är dom långt ifrån, dom tvekar lite om dom ska fortsätta köra eller om dom ska vända, dom fortsätter i alla fall. Efter lång tid hittar dom äntligen ett montell. Det finns ingen skylt att det finns några rum lediga men nä dom klivet in i lobbyn klockan tre på natten så frågar receptionisten om dom är makarna Udell. För att rummet är sparar trors att personalen fått reda på att dom avbokat det. Så Amy säger att dom är makarna Edmund och Hillary Edell. Så när dom kliver in i rummet så inser dom att det är bröllopssviten. Dom lägger sig snabbt och nästa dag när dom vaknar så är klockan 11 när dom skulle checkat ut vid 10. Dom köper i alla fall mat på en mack och fortsätter köra. Nästa natt sover dom på ett colloage. Amy sover hos Roges kompis Bronwyn och Roger hos Leonard. På kvällen går dom på en fest som Bronwyn drar med dom på. 

Deras resa fortsätter. Nästa stopp är hos Rogers kompis Drew. Dom är vid en golfbana och träffar även Walcott. Roger och Drew har gamla ”töntiga” smeknanm, Rogers är Magellan. Dom åker till ett snabbmatsställe som heter New Way . Det som är speciellt är att köttet är ”smuligt”. Dom köper mat och sedan åker dom tillbaka, äter och snackar. Roger och Amy ska till Hadley, Rogers ex. Tillslut så hittar dom till hennes hus men hon är inte hemma. Dom ser en skugga av en man med en motorsåg, dom bli rädda men det visar sig vara Hadleys bror Lucien Armstrong. Dom berättar för honom vilka dom är och att dom söker hans syster, tyvärr så har hon åkt iväg. 

Ur en faktabok

Koldioxid på gott och ont

Vad säger texten? 

1. Syre är det viktiga djur och växter.

2. Människor tillhör dom heterotrofa.

3: Bilarna släpper ut koldioxid som orsakar växthuseffekten.

4: Den kemiska energin i socker.

5. Den gas som växter behöver ör koldioxid. Det är djuren som producerar koldioxiden. 

6: Det som forskarna är oroliga för med växthuseffekten är att jorden blir varmare. När det blir varmare smälter glaciärerna och vädret får en annan balans.

7. Värmen från solljus omvandlas till energi med hjälp av att växterna tar upp solljuset som i sin tur bildar fotosyntes. Det som händer i den kemiska kemin är att koldioxiden blir till syre.

8: Illutionen visar solstrålarna som lyser på blommorna. Det vi människor behöver är syret från växterna. Alltså fotosyntes. 

1. a) skogsavverkning i stor skala på jorden. När träden huggs ner så kan dom inte omvandla koldioxiden till syre. Växthuseffekten ökar då.

2. c) de är facktermer. Det står i kursiv stil för att de är facktermer. 

3. a) Texten står i pressens för att det är det som sker hela tiden.

4. Bra ord att söka på om man vill veta mer.
a) Koldioxid för att det mesta handlar om koldioxid.
g)växthuseffekten därför att växthuseffekten är en stor del i texten och att koldioxiden hänger ihop med växthuseffekten.
5. Du kan använda den här texten vid noarbete

Reflektion om innehållet på internet

Tänker du igenom vilka bilder du lägger ut på Facebook, privat blogg etc? 

Ja, jag tänker på det jag lägger upp på Facebook och min blogg. Alla bilder jag lägger upp på min blogg är bilder som jag tagit själv. Vissa lägger jag inte ens ut för att jag inte vill att någon ska ta dom. 

Är det viktigt? Varför/varför inte?

Jag tycker att det är viktigt att man inte lägger upp bilder på andra som inte godkänt det eller att någon lägger upp en bild på mig som jag inte godkänt. 

Läslogg-Del 6

Dom börjar misstänka Ralph men Flora ska ju gifta sig med honom så hon försvarar han. Hon misstänker öven att polisen börjar begå ett misstag så hon vill att dom ska gå till Mr Poirot. Han är en minidetektiv. Han frågar om allt som hänt och när. Dom pratar om vilka dom har förhört och vad dom sa. Nu är både Parker och Ralph misstänkta men dom sätter sig och gör en skiss över rummet och det går framåt.

Läslogg-Del 5

Polisen pratar med James om när han senast så Mr Ackroyd vid liv. Dom pratar även med personal på Fernly park. Ingen verkar veta så mycket om vad som verkligen hänt. Men Parker verkar nervös så dom han är misstänkt. När dom går i rummet så letar dom efter ledtrådar. Fönstret som James stängde och haspade är nu öppet. Dolken är Tunnisk  och mycket sällsynt. Hur dom än vrider och vänder så blir Parker mer och mer misstänkt.

Läslogg Del-4

På väg hem träffar James en främling med en hatt som är nerdragen över ögonen och med en rock som är uppdragen över öronen. När han kommer hem pratar han lite med Caroline och just när dom ska gå och lägga sig ringer telefonen. Det var Parker som ringde, dom hade hittat Roger Ackroyd mördad. När han kommer till Fernly Park och pratar så visar det sig att Parker inte alls ringt efter honom och att allt skulle vara som vanligt. James vill ändå kolla så allt står rätt till och försöker få kontakt med Mr Ackroyd som har låst in sig på sitt rum. Dom tror att han har somnat och försöker väcka honom. Men inget händer och då bryter dom upp dörren och där hittar dom honom med en dolk i ryggen.

Deckare

Ellen rycktes upp ur sina dagdrömmar när det hördes en enorm explosion i nosalen. Strax efter gick brandlarmet och alla rusade ut genom de smala dörrarna. Korridoren fylldes snabbt av panikslagna ungdomar och rök. Ellens klass radade upp sig vid skylten där det stod 8E. Lärarna samlades i mitten av grusplanen och väntade på rektorns besked. Hon drog jackan närmare kroppen för att inte frysa mer. Kinderna var röda av kyla och hon hade nästan ingen känsel i någon av fingrarna. Klockan var 11:47:34. På håll kunde man höra sirener och snart anlände brandkåren, ambulans och polis. Ellen stack ner sin hand i min fickan och tog upp sin mobil. När koden var inknappad  hördes det en explosion.

Ellen släpade sina fötter efter sig i septemberregnet. Alla i hus 2 hade blivit hemskickade för att hela huset hade brunnit ner. Himlen öppnade sig ännu mer och dropparna blev bara större och större. Det var grått och öde ute. Inte en enda människa syntes till. Mobilen surrade till och Ellen stack ner handen i fickan.
“Ska vi ses? Kram Isabella <3” Sakta knappade hon in koden och skrev:
“Visst när? <3” Ytterligare en gång surrade mobilen till och just när hon skulle svara möttes hon av ännu en explosion men denna var inte på skolan.
“Vid fiket klockan 13. Hörde du också explosionen som var precis? <3” Ellen pluggade in hörlurarna i öronen och la ner mobilen i väskan som värkte på vänsteraxeln.
“Du där!?” hörde Ellen någon ropa. Hon vände sig om och därborta vid utfarten kom det någon med svart jacka och en kamera springandes, troligen en journalist. Ellen stannade till och snart var journalisten framme.
“Hej jag kommer från tidningen och jag undrar om du går på Nygårdskolan?”, frågade han med andan i halsen.
“Ja, det gör jag”, svarade Ellen blygt med händerna i fickorna.
“Vi undrar om du vet vad som hänt på skolan och om du har någon kommentar?” Ellen suckade tyst och svarade:
“Jag vet bara att det var niorna som hade lektion i No-salen. Den andra explosionen vet jag inget om“.
“Tack. Ingenting att tillägga?”
“Nej”
“Okej då tackar vi för oss. Vill du vara anonym?”
“Ja, det skulle vara skönt.” Efter att journalisten gått i riktning mot skolan ökade hon takten och var snabbt hemma.

Isabella satte upp sitt blonda hår i en tofs och drog på sig den svarta dunjackan. Tåget rullade in på perrongen och med en liten signal öppnades dörrarna. Mamman med barnvagnen stirrade på henne och klev sedan av tåget. Med några enkla steg så var hon på väg mot det lilla fiket. Isabella stannade vid övergångsstället, den varma luften från avgaser svepte förbi. Efter att ett tiotal bilar passerat gick hon över vägen och där borta vid dörren in till fiket skymtade hon en figur med en skinnjacka, svart väska och långt brunt hår. Det var Ellen. Isabella snabbade på stegen ytterligare och var snart framme vi samma dörr som Ellen precis gått in genom. Hon tog ett djup andetag och klev in. Värmen och den goda doften av nybakat slog emot henne. Hon tittade snabbt fram och tillbaka för att hitta Ellen. Där vid ett litet bord vid fönstret satt hon. Nu hade de ögonkontakt också. Med ett leende tog hon riktning mot Ellens bord.
“Hej Bella!”, sa Ellen och ställde sig upp för att ge henne en kram. Isabella sträckte ut armarna och gav henne en kram samtidigt som hon sa:
“Hej, allt bra?”
“Jadå!”
“Vad vill du ha? Jag bjuder!”
“Gud, vad ska jag nu ta då? Jag tar kladdkaka och en stor kopp med varm choklad.”
“Okej, kommer snart.” Isabella gick fram och ställde sig i kön. En före det skulle nog inte ta så lång tid eller? Den lilla ynkliga tanten framför henne pratade på som inget hänt. Detta verkade vara det enda sociala liv hon hade. Isabella kastade en blick mot Ellen som mötte blicken med lite smått uttråkade ögon.
“Jo, sedan var det ju den dära explosionen på Nygårdskolan. Det var ju för hemskt, att människor kan bära sig åt så nu för tiden!”, sa tanten upprört.
“Ja, verkligen!”, svarade kvinnan lite uttråkat och såg hur kön fylldes på.
“Margareta, vad får det lova att vara idag då? Det börjar komma mer och mer folk så vi får prata mera när jag betjänat alla kunderna.” Margareta vände sig om och kollade på kön som bara blev längre och längre.
“En bit wienerbröd och en liten kopp kaffe tack.”
“Det blir 45 kronor tack.” Margareta reste sig långsamt från sin röda rullator där hon minst suttit i en kvart. Sakta men säkert plockade hon upp dom 45 kronorna ur sin plånbok av rött skinn och tillbaka fick hon en svart bricka med en vit kopp med kaffe och en liten tallrik med en bit av det nybakta wienerbrödet.  
“Nästa!”
“Hej, två kladdkakor och två varm choklad tack.” Kassörskan drog bak den ljusa locken som hade fallit ner i ansiktet på henne.
“Blir det bra så?”, frågade hon och trummade otåligt med sina smala fingrar med knallgula gelénaglar. Isabella nickade till svars.
“80 kronor tack.” Medan Isabella tog upp 80 kronor gick kassörskan stressat iväg för att hämta de nydiskade brickorna. Dörrklockan plingade till och inrusandes kom det en man med kostym och en svart portfölj i sin vänstra hand. Alla kollade förskräckt på honom. Några andfådda andetag från mannen hördes och sedan skrek han:  
“Ring polisen!!! En ung tjej blev ju precis indragen i en bil!!” Stressat lämnade kassörskan över brickan till Isabella och sprang fram till den röda telefonen som hängde på väggen och slog in numret till sos. Det var helt tyst. Varenda andetag kunde man höra. Ingen rörde sig och ingen åt. Allas blickar var fästa på kassörskan som äntligen kom fram.
“Vi behöver minst en bil till fiket på Gröngatan 27. En ung tjej blev precis indragen i en svart Volvo. “Nej, jag såg det inte! Kan du inte bara skicka en bil eller?” Kassörskan tystnade och la sakta på luren.
“Två bilar är på väg.”, sa hon och andes ut.

Det var helt tyst. Ingen gjorde något. Vartenda andetag kunde man höra. Ellen kollade spänt på Isabella som satt som förstenad och försökte lyssna på vad kassörskan sa i telefonen. Äntligen. Äntligen sa hon att två bilar var påväg. Allting började leva igen. Det gick nog bara tre minuter och sedan rullande två polisbilar upp på trottoaren. Mannen med kostymen och portföljen reste sig från den bruna trästolen och gick ut för att möta poliserna. Ellen tog teskeden och rörde om i sin kopp med varm choklad.
“Vet du något om det som hände innan idag?”, frågade Isabella och sneglade ut på poliserna.
“Nej, vet du?”
“Det jag hörde från några i nian var att det var någon elev som spillde ut någon gas eller vätska och så höll någon på med några tändstickor.”
“Var inte läraren i labbet då?”
“Nej, han gick ut för att hämta något. I alla fall så borde han ju inte lämnat dem med tändstickorna om det nu kunde finnas vätska eller gas där inne.”
“Bra skola man går på då...”, sa Ellen och tog en klunk av sin choklad. Tiden susade förbi. Folk kom och gick. Det började dra sig mot kväll och det blev mörkare och mörkare ute. Ellen kollade klockan på din mobil. 16:13.
“Vi kanske ska börja röra på oss lite?”, sa Ellen och låste mobilen.
“Ja”, efter att de hade lämnat fiket började de dra sig mot Ellens hus. Ellen bodde två kvarter innan Isabella. De började närma sig Ellens kvarter när dom började skytma ett stort gäng med män med svarta munkjackor. Isabella drog sig närmare Ellen och nu hörde dom någon säga:
“Om du ringer polisen kommer det att kosta dig!” Ellen och Isabella sprang och gömde sig bakom en buske. Två av dom svartklädda männen kollade noggrant åt deras håll. Dom slängde sig mot marken för att inte bli upptäckta. Ellen kände Isabellas hårt dunkande  hjärta på hennes axel. Efter ett tag så reste dom sig och kollade upp försiktigt för att försäkra sig om att gänget var borta. Nu var det helt tomt. Det enda som syntes till var någon som låg på marken. Ellen och Isabella skyndade dit. Där låg en tjej med en svart påse knuten över huvudet. Ellen ryckte snabbt av den.
“Tack.”, svarade tjejen andfått med ett panikslaget ansikte.
“Hur är det? Skadade dom dig? Vilka var det?”, frågade Isabella med en rädd ton på rösten.
“Det är nog bra med mig. Dom bara kom bakom mig och hotade mig med att om jag anmälde detta till polisen så skulle det kosta. Sedan tog dom min väska och stack iväg i en svart Volvo.”
“Vi såg en svart Volvo innan idag vid fiket. En ungtjej blev indragen i bilen. Kanske det var samma? Du kan får följa med hem till mig.”, sa Ellen och tittade på Isabella som inte verkade fatta vad Ellen hade i tankarna.
“Tack, men jag är så himla rädd för att dom ska göra något mot er nu.”
“Det kommer att ordna sig. Tänk inte mer på det nu. Men vad heter du föresten?”, sa Isabella och rös lite av tanken att den där Volvon kunde varit inblandad i två saker på samma dag.
“Yeimie.”
“Såå... ska vi börja gå hem till Ellen då?”, gäspade Isabella samtidigt som hon krokade arm med Yeimie. Ellen nickade och började sätta fart. Dom hann inte gå så långt innan någon sa:
“Jaså, du tror att det ska bli bättre för att du blandar in någon annan i dina problem?” Alla tre vände sig om och bakom stod det sju män. Samma män som hotat Yeimie. Isabella räckte över sin väska till Yeimie som tog emot den och med några bestämda steg framåt sa Isabella:
“Tror ni att detta är normalt att hålla på så!? Ni fattar väl själva att normalt folk inte håller på så här!?” Ellen såg på Isabella att hon verkligen hade tagit fram sin inre bitch nu. Mannen som stod  längst fram i klungan bara skrattade och dom andra lika så.
“Tror du att du är något?” Han pekade på Isabella och kollade henne in i ögonen.
“Jag frågar dig det samma! Tror du att du är något? Du kan ju ge dig på någon annan i din egen storlek!”, skrek Isabella och vände ryggen till och började gå. Ellen och Yeimie mötte upp vid hennes högra sida.

Ellen låste den bruna dörren efter att Yeimie lämnat i en svart taxi. Hon brukade aldrig låsa dörren men efter Isabellas drama så kunde man ju inte vara säker.
“Seriöst Bell. Var det lönt med sånt drama? Dom kunde ju mördat oss. Eller något.”
“Vet inte. Men man gör ju inte bara så mot folk. Särskilt inte mot någon som inte är i ens egen storlek.” Dom gick in i det varma köket och satte sig vi varsin sida av bordet.
“Men söta lilla Bella. Du förstår väl att jag bara vill ditt eget bästa nu. Dom kunde ju slagit ihjäl dig ju. Men jag håller med dig. Man gör verkligen inte så mot folk. Kom vi kollar på Aftonbladet om dom skrivit något om det som hände vid fiket.” Fastklistrade vid Ellens telefon väcks dom av att Isabellas mobil surrade till. Nu plingade det till i Ellens mobil också. Ellen slog in koden. Mera hann hon inte. Lampan i taket blinkade till och det blev kolsvart. Lampan vid vasken blinkade till och sedan så tändes ljuset igen. Ellen var rädd. Det kändes inte som vanligt. Något var verkligen fel, men vad kunde hon inte sätta fingret på. Hon stod stilla. Pendlade med ögonen fram och tillbaka. Allt stod på sin rätta plats. Det kändes ändå annorlunda, som om något blivit stulet. Men det kunde ju inte hunnit hända. Det var bara mörkt max 30 sekunder.
“Ellen! Kom! Är i tvrummet.”
“Kommer!”, ropade hon tillbaka och tog ett stadigare grep om mobilen. Nu. Nu såg hon vad som var fel. Isabella hade satt sig i den svart soffan. På golvet var som ett kaos. Platt-Tv:n hade ramlat ner på golvet. Runt den låg alla fotoalbum. Kort på Ellen som liten. Hennes första steg, första dagen i skolan och alla minnen flödade fram.
“Nu är jag jätterädd! Vi borde ringa någon. Mina föräldrar kommer hem vid 18 tiden. Det är ju en och en halvtimme kvar. jag vågar verkligen inte vara här själv och jag vågar inte gå till någon nu heller. “
“Men kolla din mobil. Vad var det för meddelande du fick?”
“Ska jag verkligen våga öppna det nu?” Ellen svalde, tog ett djup andetag och slog in sin kod. Inget hände. Lampan slocknade inte. Det blev inte mörkt. Det var en lättnad.
“Om ni ringer polisen så ska ni veta att ni ligger illa till.”, läste Ellen och kände paniken sprida sig mer i kroppen.
“Vi måste ringa någon nu! Jag bryr mig verkligen inte vem du ringer nu. Bara du ringer någon!”, bad Isabella panikslaget. Ellen slog in numret till Liam. Det gick fram tre signaler.
“Hej, det är Liam.”
“Hej, det är Ellen du måste komma nu!”
“Vad är det som har hänt? Är med Jona nu och vi ska dra in till stan.”
“Okej, jag drar det snabbt men sedan måste ni lova att ni kommer! Okej?”
“Jaja, okej då. Berätta så börjar vi gå.”
“Jag och Isabella var vid fiket och där blev en ungtjej indragen i en bil. Sedan när vi var påväg hem så blev en tjej rånad och så fick hon följa med oss. Påvägen till mig så kom det gänget som rånat henne och då började Isabella och snacka och sedan så var Yeimie som hon hette hos oss och sedan lämnade hon.“ Det brusade till.
“Liam, är du där?”
“Jadå, lite dålig sändning bara. Fortsätt vi är där om tre minuter.”
“Sedan så skulle vi kolla om det stod något på Aftonbladet om tjejen vid fiket men det gjorde inte det. Isabella fick sedan ett sms där det stod något i stil med att om vi ringer polisen så ligger vi illa till. Tv:n i tv rummet har ramlat ner och alla fotografier på mig ligger utspridda på hela golvet. “
“ Är du seriös?!”
“Ja, ni måste skynda er!”
“Yesbox, är där om en minut. Vi ses.” Ellen klickade på den rödaluren och låste mobilen.
“Vem kommer?”, frågade Isabella och la armarna i kors.
“Liam och Jona.”
“Men varför dom?”, gnällde Isabella.
“Du sa ju att det inte spelade någon roll!
“Du brukar ju aldrig prata med dom...”, svarade Isabella surt. Ellen svarade inte. Hon gick till fönstret och såg Liam och Jona vid uppfaten. Hon sprang och öppnade.
“Hej, äntligen! Gå in och kolla in i tv rummet. Det är kaos.” Dom tog av sig skorna och gick in i tv rummet. Ellen gick efter i sina egna tankar. Nu hade hon dåligt samvete. Hon hade verkligen inte berättat sanningen för Isabella nu. Hon hade mått så här dåligt länge men hon hade förträngt det. Hon och Liam hade varit ihop i snart en månad. Dom hade tagit beslutet tillsammans att att inte berätta för någon. Hon hade klarat det men mådde extremt dåligt vissa dagar. Hon väcktes av ljudet av skottlossning. Dom la sig på golvet med händerna över huvudet. Hon ålade sig fram till Liam som låg vid väggen.
“Vi måste ringa polisen!”, viskade han.
“Om vi gör det så ligger vi illa till!. Du vet inte hur mycket jag vill det men jag kan verkligen inte!”, svarade hon oroligt.
“Om inte du gör det så gör jag det!, svarade Liam och tog upp sin mobil. Ellen lutade sig mot Liam och hörde hur någon svarade.
“Polisen måste komma till Färggatan 3. Det är någon idiot som står och skjuter!” Han la på och viskade:
“Bilar är påväg.” När polisen anlände hade gärningsmannen dragit sig undan. Poliserna tog uppgifter och dokumenterade skadorna som skett.

Ellen och Isabella smög in i korridoren. Eller korridor kunde man ju inte kalla det direkt. Det ända som fanns kvar var dom orangeröda plattorna som skulle vara ett golv. Det var tyst. Kakelplattorna hade rasat ner från väggarna. Taket stöttades upp med några byggställningar i metall. Deras steg ekade tomt. Egentligen borde dom inte befinna sig här. Det var en ren livsfara.
“Tillträde förbjudet.”, läste Isabella tyst på den röda varningsskylten som hände i mitten av korridoren på ett blåvitt avspärrningsband. Dom dukade och smög in längre in i byggnaden. Skåpen var halvt uppbrända. 8Ds klassrum hade börjat brinna men man hade hunnit släcka branden innan allt hann brinna ner. Dörren till deras klassrum var uppbruten. Allt i klassrummet såg ut som vanligt. Bänkarna stod på sin plats, stolarna huller om buller som vanligt. Inget hade förändrats sedan dom lämnat klassrummet.
“Hade inte hela byggnaden brunnit upp?”, sa Ellen och stegade in i klassrummet. Det luktade skumt. En aning rök men något annat. Det var starkt. Som lukten av bensin.
“Jo, men det ser ju inte direkt ut som att det har hänt något i vårt klassrum direkt... Det är nog något skumt med detta...”, svarade Isabella och fixade till sitt hår. Ett kvinnoskrik hördes plötsligt och en dörr smälldes igen. Doften av bensin blev starkare och lukten av rök blev allt större, värmen steg och elden flammade upp utan för klassrummet. Det knackade på det lilla fönstret utanför. En man med grå jacka och en rånarluva stod utanför med en dunk med bensin och en tändare. Sakta började han hälla ut bensinen längs kanten av byggnaden. Ellen och Isabella tog hastigt tag i varsin stol och började slå dom mot det stora fönstret. Glaset som krossades knastrade under deras tunna skor. Snabbt och varsamt så hoppade dom ut ur fönstret i samma sekund som han tände på. Han slängde omedelbart allt han i händerna på marken och började springa. Ellen och Isabella delade kvickt upp sig för att kunna omringa honom. Isabella sprang parallellt på höger sida om honom och Ellen på vänster. Mannen tittade noggrant runt sig. Ellen närmade sig honom allt mer. Han fäste blicken på Ellen. Ellen såg det nu. Ett högt byggstängsel där framme. Mannen fortsatte att springa. Han såg inte stängslet. Med ett väldigt brak ramlade han omkull efter att med våldsam kraft sprungit rakt in i det. “Nu har jag dig” tänkte Ellen och sprang allt vad hon kunde fram till honom. Med all kraft hon hade så sprang hon fram och tryckte ner mannen på den leriga marken. Hon drog bak hans händer på ryggen och satte ner sitt högra knä på hans rygg. Ellen blev väldigt förvånad. Mannen gjorde nästan inget motstånd och dom gångerna han försökte så lyckades han inte rubba Ellen från sitt polisgrepp. Alla timmar hon slösat bort på att säcka framför tv:n med film hade verkligen hjälp. Hon kollade bakåt och där kom Isabella gåendes, hon pratade i telefon. Isabella pratade klart, la ner mobilen i fickan och sprang mot Ellen och sa:
”Polisen är på väg.”

Efter en snabb kroppsvisitation, satte  man på mannen handfängsel och lastade in honom i bilen för att kunna se vad han burit på sig. Konstigt nog så blev han inte helt hysterisk när dom hittade en massa kokain, extacy och något vittpulver som dom inte kunde avgöra på plats vad det var och även en kniv som det var blod på. Polismannen med mustasch förhörde och berömde dom för att dom tagit fast mannen som var känd för polisen. Han tog även deras telefonnummer om det skulle vara något som dom behövde veta och troligtvis så blir han dömd till fängelse, ett mildare straff kunde vara möjligt också. Men det fick ju såklart rätten avgöra. Den andra patrullen gick och plockade upp dunken med bensin och tändaren som bevis. Med nöjda steg lämnade dom skolan.

Ellen kastade sig på sängen. Tog upp den nystarade laptopen och loggade in på sin blogg. Hon klickade på nytt inlägg och  började skriva.
”Hej! Är så hemskt ledsen att jag inte bloggat på nästan två veckor. Men det har hänt så mycket i mitt liv. Jag ska försöka att korta ner det nu så att ni orkar läsa. :)

Jo det började med att det var en explosion på min skola. Vi samlades på som vanligt på grusplanen när brandlarmet gått. Vi stod där ute och väntade på att få komma in. Men istället blev vi iväg skickade för att hela vår byggnad brunnit ner. Samma eftermiddag så träffade jag Bella på fiket. Plötsligt kom det in en man och sa att en ungtjej blivit indragen i en bil. När vi sedan skulle hem så vi ett gäng med svartklädda män stå i en ring. Vi gömde oss för att dom inte skulle märka oss. När dom lämnade platsen så gick vi fram och hjälpte tjejen som dom rånade. Vi snackade med Yeimie som hon hette. Hon fick följa med hem till mig. Lite senare när hon lämnat mitt hus så fick både jag och Bella ett sms när vi snackade om det som hände innan idag. När jag skulle öppna det så blinkade lampan till och det blev mörkt för några sekunder. Sedan så ropade Bella på mig i tv rummet och så hade tv:n ramlat och alla foton på mig låg utspridda. Jag läste sms:et jag fick och där stod att om vi ringde till polisen låg vi illa till. Vi fick panik och vågade inte vara hemma själva så vi ringde till Liam och Jona så dom fick komma och göra oss sällskap. Vi förklarade situationen och sedan så var det någon som stod och sköt. Vi ringde polisen, tyvärr så hade gärningsmannen dragit sig undan men dom dokumenterade det som hänt. Sedan någon dag efter så smög vi in på skolan. Vårt hus hade inte alls brunnit ner... Vi gick in i vårt klassrum, ett kvinnoskrik hördes då, en dörr smällde igen och det började brinna så att vi kunde inte ta oss ut via den vanliga dörren som rökdykarna brutit upp. Utanför var det en man som försökte tända eld på byggnaden utifrån medan vi var där inne men vi krossade rutan och började springa efter honom. Vi fick fast honom också! Han var väl känd av polisen och nu är han dömd till fängelse i åtta år för narkotikabrott och innehav, misshandel, rån, kvinnomisshandel, vapeninnehav och för olaglig körning. Ni kan inte fatta hur stolt jag kände mig den dagen! :D Men jag och Bella har även hamnat i flera skumma situationer. Vi har blivit förföljda, fått konstiga sms, fått hotbrev och strömmen har även gått flera gånger.

Nu ska jag inte tråka ut er mer men vi hörs!

Puss <3”

Isabella väntade otåligt på att hennes kusin skulle svara på skype. Äntligen!
”Du jag måste få berätta om mitt galna liv!” , sa hon förväntansfullt.
”Go on!”, svarade hon. Bella började berätta om explosionen på skolan, den ungatjejen vid fiket, Yeimie, sms:en, skottlossningen, besöket på skolan och mannen dom fångat. Det hade tagit henne lite mer än två timmar och mörkret hade fallit. Isabellas mamma ropade på henne att det var mat.
”Kommer snart!”, ropade hon tillbaka. Hennes kusin Chantale tyckte att det var häftigt att hon hade tagit fast mannen som nu var dömd till fängelse. Dom lovade varandra att ringa snart igen och sedan så gick Isabella ner till sin familj i köket.  

Isabella blev stel av panik. Stel av att se Ellen bli indragen i den svarta Volvon. Med tårarna rinnande ner för kinderna och började hon klicka in numret till polisen. Bilen gav ifrån sig ett gnisslade ljud och körde vingligt iväg. Hon slängde ner mobilen i väskan. Tårarna rann. Maskara smetade ut sig i hela ansiktet. Gatorna var öde. Bilen vinglade till ännu en gång och körde in i en lyktstolpe. Men det stoppade verkligen inte den för att stanna. Isabella började springa. Hon sprang. Hon snavade på kullerstenen och föll handlöst mot den blöta marken. Händerna sved av skrubbsåren som uppstått vid fallet. Raskt reste hon sig igen och började springa igen. Bilen kom längre och längre ifrån henne. Kullerstenen blev till asfalt som i sin tur blev en grusväg. Bebyggelsen minskade, fälten blev fler och fler. Himlen öppnade sig och regndropparna piskade i ansiktet på Isabella. Hon kisade med ögonen för att kunna avgöra hur långt ifrån bilen var. Baklyktorna gav ifrån sig ett röttsken i den fuktiga septemberkvällen. Bilen sladdade åt höger. Föraren försökte återfå kontrollen över bilen men lyckades inte. Bilen sladdade åt vänster och ännu en gång till höger innan den körde ner i diket. Isabella sprang allt fortare nu. Benen värkte när hon kom fram sprang hon fram till diket. Volvon var helt kvaddad. Krockkuddarna var utlösta och där inne låg Ellen. Medvetslös och med stora sår i ansiktet. Vid Ellen låg den en ungkille. Hon verkade känna igen honom. Men nu var det bara för mycket. Isabella grät ännu mer nu. I framsätet satt det två svartkläddamän. Dom såg lite skakade ut men dom var vid liv. Plötsligt öppnade dom dörrarna och började fly. Isabella hade ingen ork att springa efter dom även om dom var fulla och inte sprang särskilt fort. Hon sjönk ner i det blöta gräset.Hon tog upp mobilen i väskan och ringde sos. På avstånd såg hon det blåaskenet av sirenerna.  Bara efter någon minut anlände polis och ambulans. Ambulanspersonalen lyfte ut i Ellen och killen. Dödförklarade Ellen och lastade in henne i den ena ambulansen. Polisen kom och bad Isabella att försöka identifiera killen. Hon följdes av den ena polismannen till den andra ambulansen. Hon steg in och satte sig på det ena sätet. Kroppen var övertäckt med en vitplast. Ambulansvårdaren drog på dig dom lila plasthandskarna och dog undan platsen så att huvudet syntes. Hon blev chockad när hon såg ansiktet på båren. ”Liam” ekade i huvudet på henne.
”Nå?”, sa den kvinnliga sjukvårdaren. Detta blev bara för mycket. Tårarna rann. Sjukvårdaren bad henne sätta sig ner och täckte för Liams ansikte igen. Hon strök tröstande sin ena hand på hennes rygg.
”Det är Liam.” snyftade Isabella. Polisen klev ut ur ambulansen och lät Isabella sansa sig. Isabella berättade allt hon visste om Liam för sjukvårdaren som lyssnade noggrant.

Isabella tog på sig den svarta klänningen. Tre veckor efter Ellens död. Polisen hade fortfarande inte fått tag på gärningsmännen men dom hade några misstänkta. Ellens pappa, Liams pappa eller någon arbetare på skolan. Isabella tog på sig skorna och började bege sig till kyrkan. Hon, Ebba och Julia skulle sjunga Utan dina andetag av Kent på hennes begravning. En av Ellens favoritlåt. Dom satte sig i bänken längst fram. Hon lyssnade inte ett dugg på vad prästen sa utan minnena från den dagen dök upp hela tiden. Dagen när dom hade varit i stan och shoppat. Allt hade varit helt perfekt tills den svarta Volvon kom. Då förändrades allt. Hon rycktes upp av att Ebba drog i hennes höger arm och pekade mot Julia som redan var framme vid mikrofonerna. Sakta följde hon med Ebba. Det var tyst. Stegen från deras skor ekade tomt. Alla kollade på dom med tårarna ögonen. Den första tonen spelades på pianot. Förspelet spelades och sedan var det dags.

Jag vet att du sover
Känner värmen från din hud
Bara lukten gör mig svag
Men jag vågar inte väcka dig nu

Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag

Min klocka har stannat
Under dina ögonlock
Fladdrar drömmarna förbi
Inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
Mitt hjärta i din hand
Har jag tappat bort mitt språk
Det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och färglös som en tår blir jag
Utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
Om du inte ser på
Och genomskinlig grå
Vad vore jag
Utan dina andetag

Hon torkade bort tårarna som runnit ner för hennes kind. Mellanspelet spelades och med ett djup andetag började dom sjunga igen.

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
Om du inte ser på
Och genomskinlig grå
Vad vore jag
Utan dina andetag

Vad vore jag
Utan dina andetag.

Isabella gick sakta hem. Gudstjänsten var så vacker. Massor av blommor lades på kistan. Det stod även två foto på Ellen. Ett skolfoto och ett som Isabella hade tagit på henne i somras. Mobilen plingade till. Det var ett sms från hennes mamma.
“Kommer hem sent ikväll. Hoppas allt gick bra på begravningen <3 Älskar dig. Puss<3” Hon skulle precis svara när hon gick in i en gröndimma, greps av andnöd och föll ihop. Hon försökte resa sig men det var svart för hennes ögon. Hon kunde inte heller röra händerna eller fötterna någon hade bundit dom.