onsdag 24 april 2013

Krönika


Bloggar

Jag klickar in på fanficbloggen. “Break Of Dawn - Chapter 21” är det som fångar mitt intresse och får mig att börja läsa tillbakablicken från det förra inlägget. Kapitel 21, ett efterlängtat kapitel. Snabbt tar jag mig igenom det nyskrivna inlägget. Jag funderar ett tag på vilken blogg jag nu ska välja, om det ska bli en blogg från Hollywood eller en fotoblogg. Tillslut klickar mig vidare till en av Sveriges största manliga bloggar. Han har just fyllt 18 och det ligger lite bilder på honom som liten. Det drar mina tankar mot hur liten världen har blivit. Är det de sjukt inspirerade bilderna eller är det de stärkande orden “Stay Strong” som håller en kvar på nätet?

Jag går ut för att hämta den nya Fridatidningen som just dimpt ner i brevlådan. “Exklusiv intervju” står med stor gul text på framsidan. Jag bläddrar mig fram till sidan 40 och får syn på de “nya” bilderna. Det som skulle vara en ny och exklusiv intervju är gammal . Med hjälp av de sociala medierna hade jag för längesedan fått reda på allt som står i tidningen. Jag bläddrar tillbaka till modesidorna. So last season, dem hade jag redan sett på modebloggarnas kroppar.
Det får mig att tänka på hur man fick reda på nyheterna riktigt långt tillbaka. Idag får jag dagens nyheter direkt när jag klickar mig in på en nyhetssida och nyaste modet på modebloggarna. Från början var det bara de rika och prästerna som kunde läsa. På det sättet man fick reda på nyheterna förr var dem gamla när de nådde fram till folket i byn. Lite så funkar det idag. Vi ungdomar är experter på allt inom mode, kändis och skvallervärldarna men vi har också fått bättre koll på samhället i allmänhet. Det är bara att ladda ner Aftonbladets app i mobilen så blir man genast mer uppdaterad. Alla kan väl känna igen sig i att föräldrarna frågar om man vet detta och detta om den kändisen som man egentligen fick reda på för en vecka sedan? Det är så typisk för mig. Jag klickar bara in på Facebook, Twitter, Instagram, bloggar och massa andra sociala medier så flashar de färskaste nyheterna upp. Hur gör mina föräldrar då? Jo, de läser dagstidningen och kollar på nyheterna, kanske en enstaka skvallertidning då och då. Hur nya är nyheterna då? Nyheterna i dagstidningarna är från dagen innan och nyheterna från Sydnytt är lite nyare men fortfarande inte lika färska som mina.
Världen har blivit väldigt liten med hjälp av alla sociala medier. Kolla bara på Justin Bieber. Idag har han gått om Lady Gaga med lite mer än sina 36 000 000 följer på twitter. Med runt  43 500 000 views på sitt klipp sitter i en soffa och sjunger “With You” av Chris Brown. Idag är han en stor flickidol tack vare youtube. Hade han varit lika stor i Svergie om han varit med i en talangtävling på tv? Det tror jag inte. Han blev känd på youtube och kan idag åka runt och turnera på olika arenor i världen. Sättet att bli känd är helt förändrat. Förr var youtube inte det stora sättet att få ett skivkontrakt. Innan fick man söka in till talangtävlingar eller gå ut på gatan för att försöka att bli känd. Idag kan du vara din egen manager. Det är helt enkelt väldigt lätt att bli känd idag.
Mamma ropar på mig:
“Har du hört om att One Direction kommer till Sverige i Maj?”
Suck, det fick jag reda på förlänge sedan på twitter.

tisdag 16 april 2013

Prao Hedenhös


I were an intern at the day care named Hedenhös. When I first walked in all the kids wanted me to play with them. So my job was to play with the kids. This is how a usual day looked for me.

I starded at nine o’clock to play with the kids. At half past nine it was time to clean up the toys. Then we ate fruit and at ten it’s was time to go out and play at the yard and in the sandbox. A quater after 11 I went to school to eat lunch. After lunch I played with two children because they didn’t sleep. And we did alot of things! We played with bobby cars, read books, played with clay and lego, built puzzles and made necklaces. When all the kids were awake at half past two it was time for a me. I ate with them then my day was over..

On Wednesday week 15 Hedenhös celebrated 30 years so we went to the big house to see Petson and Findus. 

It would maybe be a job for me in the future. Because it was so fun to work with all the kids and they were so cute. It was so fun to be so creative.