måndag 3 mars 2014

Edvard Grieg

Edward Grieg

Han var född 1843 och han dog 1907. Grieg var en tonsättare från Norge och hans musik tillhörde nationalromantiken och påverkades av den norska folkmusiken. Han växte upp i ett helt vanligt köpmanshus i Bergen, huset präglades av musik. En av de första utbildningarna och hans första pianolärare var hans mamma. Ett nära vän till familjen som var violinisten Ole Bull som var övertygad att Edvard hade en framtid med musik. Som femtonåring flyttade han till Leipzig för att studera, där studerade han mellan 1858-1862. Hans stuterier handlade mest om äldre kompositörer. Efter att skrivit ett tiotals verk debuterade han 1861 med hans första konsert i Karlshamn, Blekinge. Som 20-åring väckte han uppmärksamhet som tonsättare för pianoverket ”Humoresker”

Under 1800-talet hade Sverige och Norge en union, svensk-norska unionen. Sverige ville stärka banden mellan de två olika länderna i unionen men detta uppskattades inte från Norge. Norge ville inte det och sa bestämt emot. Eftersom att han skrev musik som präglades nationalromantiken kunde situationen i landet påverkat hur musiken blev. Nationalromantiken är när man skapar något efter hur det är i landet.

Den musik Greig skrev var musik under nationalromantiken, musiken påverkades även av norskfolkmusik. Ett av de större verken han har gjort är musiken till en pjäs som hette Peer Gynt, pjäsen är skriven av Henrik Ibsens. Peer Gynt var en pjäs som var skriven och utgiven under år 1867.

”I bergakungen sal” och ”Morgonstämmning” är två av hans mest kända verk. De båda är musik till ”Peer Gynt”. Inget av dessa verk är särskilt långa, runt tre minuter.

I bergakungens sal

Man knäpper på kontrabasar/cellos sedan börjar fagotterna.
Fagotterna spelar melodin själva.
Fagotterna tystar och knäppandet på kontrabasarna/cellosen börjar igen.
Fagotterna spelar melodin själva.
Fagotter spelar medan det knäpps på kontrabasarna/cellosen.
Knäppandet fortsätter och fioler kommer in.
Efter en stund börjar oboer spela melodin och efter det börjar man knäppa melodin på fiolerna.
Oboerna och fiolerna turas om att spela melodin snabbare.
Alla instrument spelar allt väldigt snabbt. Dvs. Kontrabaser, fioler, cellos, trumpeter, oboerna, flöjter.
Man kan höra cymbaler och trummorna som leder det hela lite mer.
Trumman bestämmer, efter slaget spelar alla instrument och sedan trumman. Det håller på så några gånger.
Allt avslutas med en trumvirvel.

Morgonstämmming

Tvärflöjt spelar melodin medan man hör fiolerna spela i bakgrunden.
Oboen spelar melodin när fiolerna spelar i bakgrunden. Det låter harmoniskt.
De turas om sedan börjar alla fioler, cellos och kontrabaser spela tillsammans. Det låter lite mer mäktigt.
I mellan åt blir det lite tystar och sedan lite högre igen.
Sedan spelar fiolerna lite högre.
Valthorn börjar spela melodin.
Fioler spelar sedan börjar alla spela melodin igen.
Fiolerna hörs lite mer sedan hörs klarinetterna och oberna mer
Tvärflöjten spelar ett litet eget sedan spelar fiolerna.
Valthornen spelar ett eget stycke.
Tvärflöjten spelar melodin igen.
Fagotterna spelar en liten avslutning på det hela med fiolerna i bakgrunden. De spelar lugnt.

Detta är två verk som man nog har hört talats om mest. De är lika på ett sätt men också väldigt olika. De största likheterna är nog att det är väldigt mycket blåsinstrument i de båda verken. Det är tydligt när det är byte mellan olika instrument. Båda låtarna börjar ganska lugnt och byggs upp till något ”större”. ”I bergakungens sal” börjar det väldigt tydligt och hyfsat lugnt men det byggs upp. I mitten och på slutet är det stort och lite kaos. Väldigt många instrument är involverade. I ”Morgonstämmning” börjar det lugnt. Det byggs upp och sen blir det lugnt igen och samma melodi upprepas från början så det är också skillnaden på verken. Som sagt blir det ett ”kaos” i mitten i “I bergakungenssal” och medan i ”Morgonstämmning” byggs det upp till något större och sedan börjar det om med den lugna melodin igen.

Ska man jämföra Grieg med en annan kompositör som t.ex Mozart så tycker jag att Griegs musik är mer pampig. Ett av hans verk som heter Für Elise är ett pianoverk som följer rondoformen. Alltså den börjar ganska sorgset, blir lite gladare, sorgsen, sen blir det en helt annan karaktär och sen blir det sorgset igen. Ett annat känt verk som Mozart har gjort är Eine Kleine Nachtmusik. Det är en verk som bara innehåller stråkinstrument. Den börjar först ganska kort men maffigt och kantigt. Sedan blir det blir det mer mjukt men det går snabbt. Efter ett tag återkommer det maffiga och kantiga. Om man lyssnar på deras olika verk så tycker jag att Griegs musik är mycket mer beskrivande. Morgonstämming har ett passande namn och när man lyssnar på musiken kan man verklige föreställa sig en vacker soluppgång.

Dessa två kompositörer tillhör två olika epoker. Mozart tillhör epoken klassicismen, också wienklassicismen. Under wienklassicismen så var melodierna symmetriska och balanserad. De kunde röra sig med diatoniska steg i skalan. Melodier från wienklassicismen är skriva på det sättet att personer kan börja nynna, sjunga med. Piano var ett instrument som spelade stor roll under denna epoken. Rytmen blev mer flexibel och man att ändra både taktart och tempo blev vanligare. Ett verk som skrevs under klassicismen kunde för börja i moll, nedstämt och sedan på sluta i dur, gladare.

Grieg som var kompositör under romantiken, nationalromantiken tillhörde den epok då man lämnade de klassiska reglerna för hur man skulle komponera. Man experimenterade med melodierna, rytmen och dynamiken. Under romantiken ingick alla sorts känslor och stämningar. Musiken var beskrivande och kinde beskriva en persons liv, börja glatt i dur och övergå i moll när kanske en olyckshändelse sker. Även om klassicismen blev friare inom rytm och tempo blev romantiken ännu mer fritt. Det blev mer flexibelt, som kompositör kunde man byta ut tre fjärdedelstaken mot en tretton sextondelstak och fördubbla tempot. I melodin så skapade man långa flödande melodier och i melodierna kunde man göra oktavsprång.

Under de båda epokerna utvecklade man musiken och blev mer flexibel. Men främst under romantiken experimenterade man med rytm, dynamik, takt, melodi och hur man kunde ändra mellan dur och moll. De båda epokerna har påverkat hur man komponerat musiken i epokerna efter dessa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar