Minne Cooper kör inte en Mini Cooper. Hennes bil är en vit Polo, och den svänger in till besöksparkeringen bakom en Mondeo och framför en Yard. Det är fyra personer i Mondeon och två I Yarisen. När hon får in Polon i ett utrymme är Minnie nöjd med att se flera knutar med människor som skräpar ner nära fordonen, som antagligen väntar på att receptions byggnaden ska öppnas.
Detta är egentligen ingen byggnad, det är en av dem bärbara sakerna som de utedassen man har på pop festivaler och den står på en utsträckt yta av asfalt utanför fängelsegrindarna. Ramper på varje sida som leder upp till dörrarna som är låsta. Ordet IN är fast på rampen, UT på den andra rampen. Två fängelse vakter står lutandes mot vars en sida vid IN skylten och röker. Ingen av dem kollar över på parkeringen, som fylls på.
För att besöka någon på fängelset behöver man tillåtelse. Minnie Cooper har inget sådant för hon känner ingen i fängelset. Hon känner en eller två person som borde vara i fängelse, men det är en annan sak. Hon vet att hon inte kommer förbi grindarna, men det är okej, det behöver hon inte heller. Allt hon behöver är att en av Gav’s föräldrar dyker upp. Eller båda. Hon vet hur dem ser ut, hon hade mycket tid att studera dom under rätten. Hon hoppas det blir idag, för att det är den sjätte gången på sju dagar hon kommer hit. Detta är ett fängelse med hög säkerhet, förr eller senare är det menat att någgon kommer märka henne och utmana henne. Fem minuter innan receptionen ska öppna, börjar besökar gå till rampen och kö formas. Minnie spanar in det från förarsätet men ser inget ansikte hon känner igen. Hon praktiskt taget avgick till nödvändigheten att riskera en sjunde vaka när en gammal röd Polo krasade förbi och nosar sig in i ett nära utrymme. Förarens dörr öppnas och Anna Ward kommer ut, bärandes på den kappa hon bar på rättegången. Hon ser äldre ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar